Vildas & Kaos blogg

19/9-08
Tack snälla,för alla vänliga ord och tankar som vi fått här,via MSN,mail och telefon. Vi vet att det är många som tänker på Vilda och hon känner det säkert också. Här har varit grått o regnigt. Så fort vi klivit utanför dörren så har det börjat regna. I går såg det fint ut och jag var sugen på att spåra. Vi åkte bort till Adelöv. Spåren blev inte alls som jag hade tänkt mig. Tervarna skrek o ylade som stuckna grisar i bilen och jag var ganska irriterad. De är ju för bedrövliga ibland. Jag hade planerat hur spåren skulle bli,men det ekar där så jag hörde tervarnas symfoni hela tiden,och gick väl lite fel! Jag kunde ju inte koncentrera mig! Dessutom hade nån flyttat på vägen*L*! Även bilen var väldigt långt bort.....vem hade snott den då? Hm...spår blev det iallafall och jag kom åter till bilen där det satt två sura o flåsiga tervar.

Det är ganska trist att vara själv när man lägger spår,tiden går så långsamt. För att slå ihjäl lite tid så tog vi en promenad. Vem som hade gått där vet jag inte men tervarna var som förbytta! Kaos slet o drog o yrade omkring,Vilda var inte mkt bättre hon. Stå still kunde de INTE. Jag utnyttjade tillfället till passivitets-träning. Fy bubblan vad de tyckte jag var tråkig. Bara stå där som fånar när det fanns så mkt goa dofter o annat. Efter en stund varvade de ner lite. La en plats bredvid infarten till grustaget. Där kör lastbilar med skramlande släp hela tiden. Det gnisslar o låter. Vilda försökte nosa lite men Kaos låg så fint med nosen i backen. Duktig gosse.

De fick sitta,ligga och stå stilla långa stunder. De tyckte jag var knäpp. Varför vara stilla när man kan springa? Jag körde lite lydnad med Kaos,mellan grustaget(lastbilarna) och en traffikerad väg. Han ska ju glo på allt,men han skötte sig kanon. Nu börjar saker falla på plats,härligt att få lön för mödan. Fria följet var så himla bra. Vilda satt bunden i en elstolpe och sjöng en liten melodi!

Åter vid bilen så fick de ligga utanför och ha tråkigt en stund till,medans jag plockade fram saker och åt ett äpple,väldigt långsamt*L*. Kaos fick gå först,hans spår var närmast. Han har ju valt framspår några gånger nu,så spänningen var stor. Det var ett lite knepigt upptag. Här ligger han o väntar med blicken fäst mot spåret....



Det var en uppförsbacke och tanken var att bromsa upp tempot lite,ha...det går väl att rusa uppför också! Han gick rakt ut,ner med näsan,kollade framspåret,vände håll och började mkt långsamt gå åt fel håll. Efter ca 4-5 m så vände han,fortfarande sakta,sen for han iväg åt rätt håll. Yes! Spåret var knepigt på alla sätt. Väldigt mkt backar. Uppför går väl bra men nedför med en ångvält framför....jag stod på näsan,men Kaos var bussig och väntade tills jag trasslat ut mig ur alla grenar. Han var lite yvig i nån vinkel,annars var det fint. Det började regna när han spårade,typiskt. Hur långt det var har jag ingen aning om men det kändes väldigt långt. Vi kom ut ur skogen och jag hade lagt slutpinnen på andra sidan om en liten väg(stig). Kaos fortsatte utmed skogskanten åt H,och det var fel. Exakt hur jag gått var jag lite osäker på men jag hade gått över vägen och pinnen låg en bit in i det höga gräset. Jag tog tillbaka honom,3 ggr,men han skulle åt H. Det var fel. Varför gjorde han så? Troligtvis kände han vittringen från den större vägen där jag gått mot bilen. Skit också. Hade han fortsatt hade han ju hamnat vid bilen. Jag hatar att behöva bryta ett spår när det gått så bra.

Just när jag skulle sela av så piper han iväg åt H igen,sen vinklar in mot det höga gräset. Jag hade inte en chans att få tag i linan,det gick så fort! En mkt lycklig Kaos kommer tillbaka med sin långa pinne! Jag hade visst gått en bit utmed den lilla vägen,fast på andra sidan. Nu blev det ju rätt till slut. Han bar sin älskade boll hela vägen till bilen(fattar inte hur den hamnat så långt bort).

Vi tog bilen tillbaka till Vildas spår,det regnade ju så. När lilla hönan kliver ut så blir det fint väder igen! Här kollar hon in mot sitt upptag....



Bakom henne ser ni den lilla vägen(stigen). Hon försökte smita iväg flera gånger,men hon fick snällt vänta lite.
Hur länge ska man behöva vänta......



Vilda bakspårar ju aldrig,men hon lurade mig allt lite. Hon kollade av lite väl långt på bakspåret(kanske 8-10m),sen kastade hon en blick mot mig:-Ha,där lurades jag allt! Hon vände och tog rätt håll. Farten ska vi inte tala om. 790 knyck. Jag hade gjort flera "luringar" för att bromsa tempot,men hon susade fram i full fart. Här har hon hittat en boll som vi lattjade lite med.....



Det var bara den leksaken,resten var pinnar och ärligt talat så blir hon nog gladare för pinnarna. Det ska ju vara så i spåret. Här ser hon helt "skogs-galen" ut!



Jag var nöjd med tervarnas arbete och de var nog belåtna de också. När vi kom hem så fick jag ett ryck och satte i gång med bakning medans de sov. Bröd,mjuk kaka och små-kakor,middag blev det också som slutade med ett rött kök! Jag gjorde rödbets-kallops(rödbetor istället för kött). Mot slutet tog jag spad och skulle "skaka" ihop med mjöl.....de gick inte så bra. Locket for all världens väg och halva köket var prickigt! Mina nya fina gardiner hade plötsligt fått en ny färg,för att inte tala om allt annat. Det går ju inte att få bort. Trälister och fogar mellan kaklet är röda,lysröret fick vi plocka bort,jösses...som det såg ut,som värsta blodbadet. Fast maten blev god!

Jag pratade med dem på djursjukhuset i går igen. 3 veckor tar det innan Vilda strålas. Djursjukhuset i Jönköping med Nanna i spetsen är ju ända stället i norden som gör detta,och Nanna ska ha lite ledigt. Vadå ledigt? Hm...hon har två medhjälpare men det är bara hon som ger första strålningen. Hon har ensamt ansvar för inställning av stråldos osv. Så klart måste hon få vara ledig ibland,men varför just nu? Sen hinner hon ju inte med hur mkt som helst. Även hundar från andra länder kommer dit. Jag fick veta att endast 50 hundar har strålats i Sverige,opps....resultaten har varit bra på de hundar som strålats för att botas,men några har också fått strålning som smärtlindring. Det tycker jag lät märkligt. Så skulle inte jag göra. Vi gör ju detta i tron att Vilda ska få vara frisk.

Nu har jag skrivit alldeles för mkt! Vi önskar er en trevlig helg,här hoppas vi på lite fint väder. Avslutar med en flyg-bild på lilla,lilla Adelöv som jag hittade. Stort är det inte. Vi bor några km därifrån.