Ny tumör???
Hoppet är det sista som överger en brukar man väl säga,men.....jag känner inget hopp nu. Bara ilska,rädsla och frustration. Man orkar inte hur mkt som helst. Beslutet att strål-behandla Vilda var inte lätt att ta. Både Kattis och Nanna sa att jag när som helst kan avbryta,om det inte känns bra,men jag ansåg att om man startar en så stor grej så måste man ju fullfölja det. Nu är jag inte lika säker. Det har ju inte varit helt problemfritt för Vilda.
I går ringde Nanna......jag blev skiträdd! Hon ringer ju inte utan orsak. I måndags tyckte jag att Vilda var inne i strålrummet längre än vanligt. Jag upplevde också att Nanna var lite nonchalant,vad gäller irritationen/förändringen som jag upptäckt i gommen. Jag skulle inte oroa mig! Fast jag kan inte se nån rimlig förklaring på vad det är,det kunde inte Nanna heller. Jag vet inte om jag ska vara arg på henne el tacksam,för att jag fick sova ytterligare en natt utan oro.
Hon var själv osäker på vad detta var för nåt. Hon är expert på tumörer och cancersjukdomar. Hon hade visst fotat munnen och tagit ett litet prov. Bara med en tops,och analyserat det. Sen hade hon talat med en kollega som är expert på mun o svalg-besvär. Varför sa hon inget??? De vill båda två att Vilda sövs ner nästa vecka och att det tas en biopsi i svalget. För att slippa 2 gånger så har de bokat tid på operation i samband med strålningen. Jag ställde inga frågor,jag blev ju så paff. Hon sa att det endast tas ett litet prov,tar man större så blir det hål och då kan inte Vilda äta el dricka. Detta skulle de ju inte göra om de inte trodde att det var nåt elakt. Det begriper jag ju.
Jag bara önskade att jag skulle vakna upp ur denna vidriga mardröm. Tankarna kom senare. Om man bara kan ta ett litet prov,vad gör man då om det är en tumör? Det går ju inte att operera då. Nu snackar vi strålning igen,men...att stråla igen innebär att man inte kan ge lika höga doser,vilket innbär en strålning på 12 ggr,flera ggr/vecka. Att det skulle vara den första tumören som spridit sig,tror de inte. Utan en helt ny sort i så fall. En sån som går via blodbanan? Då kan det ju finnas överallt.
Vill jag verkligen veta detta? Jag har ett enormt kontroll behov,men även jag har begränsningar. Vad är det för mening att stråla sista gången om Vilda har en ny tumör? Har strålningen hjälpt? Tumören har minskat,men det säger ju inte att den inte forsätter växa åt nåt annat håll. Hur mkt biverkningar kommer hon att få? Överlever hon dem? Är det rätt att utsätta Vilda för en biopsi? Det blir narkos och ett sår i munnen. Ska vi avbryta allt? Vi är nu snart uppe i 20000 kr,och Vilda är ju uppenbarligen inte frisk. Ska vi lägga ytterligare 25-30000 och utsätta henne för nåt som kanske inte hjälper?
När Nanna ringde var vi ute i skogen. Tervarna var så himla glada. Vi har ju inte kunnat gå där för älgjakten,nu sket jag i den. Jag tänkte en fruktansvärt hemsk tanke.....jag har lärt mig efter många år med hund att när man tänker den tanken,då är det kanske dags. Om hon bara inte vore så förbaskat pigg!
Jag vet ju inte vad hon känner. Jag kan ju bara gå efter det jag ser och upplever. Hon är lite tröttare än vanligt,men bara lite. Annars är hon ju pigg. Lite besvär ifrån munnen har hon,men är det värk? Jag tror inte det. Då skulle hon väl inte gnaga och bita o slita i saker? I dag drog hon igång Kaos på världens bus-kalas! Han blev helt fnattig och tog i lite för hårt. Hon gnabbade lite på honom,sen lekte de igen. En hund som är döds-sjuk leker väl inte? Jag baddar munnen med Kamomillte och det gillar hon.
Jag vet varken ut eller in,jag är bara ledsen. Jag trodde ju verkligen på detta och hoppades så mkt att Vilda skulle få bli gammal och lite senil. Nu är det bara en massa frågetecken.
Med Örni är det oförändrat men idag lyckades jag lura henne till att äta lite av den "nyttiga" maten. Kaos har fått lite besvär med sina öron igen.
Det är mkt nu,ett beslut måste ju tas......igen. Jag längtar efter att få skriva nåt på bloggen som inte handlar om några sjukdomar el skador.
Det ju så att det rinner en tår ner för kinden när man läser detta. förstår att ni har det svårt nu men ni finns i våra tankar.
Kramar från oss
//Frasse
Varför ska det jävlas så!! Blir så ledsen för er skull. Vet bara att ni är toppenmatte och husse oavsett hur ni väljer och gör. Tänker på er och håller tummar och tassar.
Massvis av kramar till Vilda och er!!!
Jag sitter helt handlingsförlamad här och allt snurrar samtidigt som det trillar tårar här. Ni vet väl om att ni är underbara som matte och husse? Det finns inga ord som kan hjälpa er just nu, jag vet inte alls vad man ska göra för att hjälpa. Mina tankar är hos er hela tiden, ni har mycket att besluta just nu och fy vilka beslut. Jag tror inte Vilda har ont,då hade hon ju inte bitit och busat tycker man, men man vet aldrig med hundar. Hur ni än gör så ska ni veta att ni gör rätt, det är ni som ser och känner av vad Vilda vill. Tänker på er massvis.
Många kramar
Marie Casey o Ezy
Hejsan på ER!
Ojoj, vilken jobbig situation! Finns inga ord som är tröstande nog! Jag blir så ledsen när jag läser vad ni går igenom men känner också en glädje av att läsa att ni är så ljuvliga husse och matte som gör så mycket för sin bästa vän. Jag gick själv igenom en svårt sjuk hund i våras. Så jag vet vad ni känner! Hoppet, längtan och denna starka förtvivlan av att inte veta! Man vill göra så mycket, men när man inte kan så kommer hopplösheten. Så svårt, så svårt. Beslutet kan ju bara ni själva fatta och hur ni än gör så ska ni veta att det är det rätta!
Tänker på er så det gör ont!
Kramar i massor
Susanne o Cia
Vilken röra.
Tänk vad det stämmer att en olycka kommer sällan ensam.
Men kom ihåg att efter regn kommer alltid sol. o efter natt kommer alltid dag.
Ett jävla beslut som ni måste ta. Det gäller att inte vara ego nu. Utan göra det som är bäst för Vilda.
Vi går med lite sådan tankar när det gäller Diezel.
Han har det jobbigt nu.
Han ska röntgas på måndag. Så får vi se vad det säger.
Stor kram till er alla
