*Magsjuka,sår och lite annat
29/9-08
Här är rena rama sjukstugan! Kaos ben läker,men långsamt. Jag vet inte hur han bär sig åt men han lyckas slicka på såren med tratt. Ja,såren. De är två nu. I torsdags när vi kom hem från skogen så upptäckte jag att han skurit sönder en trampdyna på ena baktassen. Bandage både fram och bak+tratt blev lite för mkt för Kaos. Han kunde inte gå,han var övertygad om att han brutit båda benen! Han såg för kul ut,han visste inte vilket ben han skulle stå på.
Trots hans skadade ben så har vi gått mkt i skogen,med bandage funkar det ju bra. Han verkar inte ha ont,han är bara larvig just när man sätter på bandagen. Han har fått vara kopplad vid de lite risigare partiena. Uppletande har vi gjort och det har gått jättebra. Nu ska jag så sakteliga försöka få bort hans boll-belöning. Vilda är helt rått-galen! Varenda hål ska hon gräva i,och finns det inga hål så fixar hon ett......
Man blir ganska lortig av att gräva.......
Här ligger de och har tråkigt medans vi plockar svamp.....
Min rygg har varit och är allt annat än ok,så därför har vi mest "luffsat" i skogen. Tervarna har fisit nåt bedrövligt. Det går knappt att vara i samma rum! I fredags så spydde Kaos i skogen. Han gör det ibland när han dricker för mkt vatten för fort. Gamig som han är så skulle han äta upp det(äckel-pelle). Vi hittade svamp där så de fick ligga där en bit ifrån varandra,båda skulle ha spyan. Vilda släppte den inte med blicken....
Man kan tro att de inte får nån mat*L*! Snacka om gamar. I går morse så slängde Vilda i sig sin frukost,jag har nog aldrig sett henne äta sååå fort. Hon rusade till dörren och kunde inte komma ut fort nog. Hon var dålig i magen(men maten skulle hon ha). Hela dagen sprang hon ut och in,stackars lilla Vilda. De gånger hon varit magsjuk är lätträknade. Hon brukar tåla det mesta. Jag misstänker att det är alla äpplena. Hon fick lite mag-snäll kost igår men tyvärr har det inte hjälpt. I natt vaknade jag av att hon pep o gnydde,det var bara att hoppa upp ur sängen. Hon får nog vara utan mat idag.
Kaos mage är rätt ok,men han fiser nåt bedrövligt. Vi har tydligen hällt i lite för mkt salt i vår vattenrenare. Vattnet smakar apa! Vet inte om det kan bero på det,fast sen äter de ju det mest märkliga ute i naturen och dricker i äckliga dyhål.
De har varit lite trötta i helgen,det blir man ju när inte magen är ok....
Vi ska ta det lite lungt idag också och vila magar,tassar och min rygg. Massor av fästingar har de haft. Kaos halsband har jag fått ta av nu när han har tratten,det blir för tätt att ha det under. Vilda har varit utan sitt i 14 dagar. Hon var lite röd och irriterad runt halsen. Beror nog på att det är lite fuktigare nu. De får klara sig utan.
Solen skiner och det blir nog en fin dag idag också. Avslutar med en höstig bild och ett stort grattis till Kaos lillebror Spinoys Iason "Jesse" som i helgen blev Svensk utställnings champion.
Här är rena rama sjukstugan! Kaos ben läker,men långsamt. Jag vet inte hur han bär sig åt men han lyckas slicka på såren med tratt. Ja,såren. De är två nu. I torsdags när vi kom hem från skogen så upptäckte jag att han skurit sönder en trampdyna på ena baktassen. Bandage både fram och bak+tratt blev lite för mkt för Kaos. Han kunde inte gå,han var övertygad om att han brutit båda benen! Han såg för kul ut,han visste inte vilket ben han skulle stå på.
Trots hans skadade ben så har vi gått mkt i skogen,med bandage funkar det ju bra. Han verkar inte ha ont,han är bara larvig just när man sätter på bandagen. Han har fått vara kopplad vid de lite risigare partiena. Uppletande har vi gjort och det har gått jättebra. Nu ska jag så sakteliga försöka få bort hans boll-belöning. Vilda är helt rått-galen! Varenda hål ska hon gräva i,och finns det inga hål så fixar hon ett......
Man blir ganska lortig av att gräva.......
Här ligger de och har tråkigt medans vi plockar svamp.....
Min rygg har varit och är allt annat än ok,så därför har vi mest "luffsat" i skogen. Tervarna har fisit nåt bedrövligt. Det går knappt att vara i samma rum! I fredags så spydde Kaos i skogen. Han gör det ibland när han dricker för mkt vatten för fort. Gamig som han är så skulle han äta upp det(äckel-pelle). Vi hittade svamp där så de fick ligga där en bit ifrån varandra,båda skulle ha spyan. Vilda släppte den inte med blicken....
Man kan tro att de inte får nån mat*L*! Snacka om gamar. I går morse så slängde Vilda i sig sin frukost,jag har nog aldrig sett henne äta sååå fort. Hon rusade till dörren och kunde inte komma ut fort nog. Hon var dålig i magen(men maten skulle hon ha). Hela dagen sprang hon ut och in,stackars lilla Vilda. De gånger hon varit magsjuk är lätträknade. Hon brukar tåla det mesta. Jag misstänker att det är alla äpplena. Hon fick lite mag-snäll kost igår men tyvärr har det inte hjälpt. I natt vaknade jag av att hon pep o gnydde,det var bara att hoppa upp ur sängen. Hon får nog vara utan mat idag.
Kaos mage är rätt ok,men han fiser nåt bedrövligt. Vi har tydligen hällt i lite för mkt salt i vår vattenrenare. Vattnet smakar apa! Vet inte om det kan bero på det,fast sen äter de ju det mest märkliga ute i naturen och dricker i äckliga dyhål.
De har varit lite trötta i helgen,det blir man ju när inte magen är ok....
Vi ska ta det lite lungt idag också och vila magar,tassar och min rygg. Massor av fästingar har de haft. Kaos halsband har jag fått ta av nu när han har tratten,det blir för tätt att ha det under. Vilda har varit utan sitt i 14 dagar. Hon var lite röd och irriterad runt halsen. Beror nog på att det är lite fuktigare nu. De får klara sig utan.
Solen skiner och det blir nog en fin dag idag också. Avslutar med en höstig bild och ett stort grattis till Kaos lillebror Spinoys Iason "Jesse" som i helgen blev Svensk utställnings champion.
*Rapport,uppletande och en skadad Kaos
24/9-08
Vi slapp inte skador. Borde kanske inte visat bilder på hur det såg ut för 1 år sen. Jag hade lite onda aningar innan,nåt kändes väldigt fel. Inte blev det bättre av att det blev ruskigt varmt på dagen. Sen kom P-Å från jobbet och var trött,han hade gått upp halv 4 på morgonen(undra vem som åker buss vid den tiden). Hade vi inte planerat detta så väl så hade vi nog struntat i det.
Tervarna yrade runt i 1 timme och "tjatade". Jag hade nämligen packat ryggsäcken så allt skulle vara klart när P-Å kom. Strax innan 2 kom vi iväg. Vi promenerade så Tervarna skulle få en bra uppvärmning. P-Å stannade på A-station och vi traskade rakt in i skogen. Först var det fint med mossa och lite småstigar här o där,sen hamnade vi vid en stenmur med otäcka stenar. Jag fick göra en lite sväng där. Vi kom in i ett risigt parti med massor av olika vägar. Jag gissade att det största problemet nog skulle bli där. Sen var det lite tätare skog och till slut en glänta. Där blev B-station. Sträckan var ca.250-300 m. Kaos som alltid är tyst var jätte-pipig. Han var så enormt laddad. Vilda fick springa först och han fick vänta en lång stund,tills han varvat ner. Jag bad P-Å att kolla alla tassar o ben ordentligt,det var ju mkt ris o grenar. Båda var ok.
Han skickade sen Vilda och hon o jag begav oss ytterligare ca 100-150 m till C-station. Här spanar hon efter Kaos som befinner sig ute i skogen.
Kaoset kom i full fart,törstig så in i vassen. Han förstår inte varför han får så lite vatten. När jag pysslat om honom så såg jag att jag hade blod på handen. Han hade gjort illa ena frambenet. Jag meddelade P-Å,som undrade om vi skulle bryta. Innan vi gick hemifrån så la jag ner extra mkt bandage(undra varför)? Nedanför klon uppe på benet har han troligtvis fått en pinne. Det är inte så lätt mitt ute i skogen att avgöra om det behövs sys el inte. Detta var väl gränsfall. Jag la om bandage och han fick vila. Vilda skickade jag till P-Å som hade tråkigt,alldelles ensam med alla myggen. Jag hade råkat få med mig allt kaffe*L*. Här ligger Kaos och undrar om han ska få springa mer....
Ja,det var ju frågan det. Jag gick lite med honom och han haltade inget,det blödde heller inte igenom bandaget. Han ville så gärna fortsätta. Han fick springa igen. Vi hade tagit tid på alla sträckor och nu blev jag lite orolig. Vad pysslade han med? Han låg 15 sekunder efter Vildas tid,det stämde inte. Han kom fram men har troligtvis snurrat lite vid B-stationen. Jag hörde honom. C-stationen låg väldigt högt upp,det var en riktig "mördar-backe" dit,därför hade man ju lite översikt. P-Å kollade foten och han haltade inte och bandaget såg ok ut. De fick vila en bra stund där. Jag ägnade mig åt kaffet och att slåss med älg-flugor. Lite trattisar fanns det bakom mig också.
Vilda var så himla pigg o fräsch så hon sprang tillbaka till mig. Det var hennes snabbaste tid! Var hon inte trött? Här sitter hon o vilar,det roliga är slut för hennes del nu.....
Kaos sprang åter till mig,på dagens snabbast tid!!! Det skilde ca.3 sek på honom o Vilda på den sträckan,inte dåligt av tanten. Inte illa av honom heller! Det var ju så varmt. Vi brukar sluta hos P-Å,men nu fick det räcka för idag. Vi möttes alla nånstans på mitten och P-Å var väldigt glad över fikat. Jag hade ju "snott" kaffet....
Efter fikat så vallade vi ett uppletande. Lite bredare ruta med 3 föremål,rakt ut på mitten. Kul att se hur det funkar efter allt springande. De jobbade bra båda två,men det var svårt. Vinden var helt borta. Kaos fick sin boll vid varje föremål,eftersom han var lite trött,ville inte riskera nåt tugg.
Nu tycker man ju att de skulle vara nöjda,men icke! De sprang och sprang,bland alla trattisar som vi hittade. Vi hade några kg hemma,orensade,men vi kunde inte låta bli att plocka mer.....
Tervarna grävde och rullade sig bland all svamp,det finns liksom hur mkt som helst.....
Sen fick jag dagens goda skratt! Vi var i fel ände av skogen och smartast var att gena genom kohagen. Jag visste att det gick djur där,men det gjorde inte P-Å. Jag brukar skoja o lura honom om att det finns kossor där vi går. Han är nämligen rädd för kossor,men det skulle han ALDRIG erkänna. Anledningen till att han inte vill gå i hagarna är:-Man ska inte störa djuren i deras naturliga miljö! Nä,nä. Han trodde jag skojade när jag sa att det gick några djur kvar där(resten har åkt till slakt). När han upptäckte att elen var på så bad han om att få en hund. -Aldrig i livet,sa jag.-Dem tar jag,så får du jaga bort kossorna! Framme vid vägen så tog P-Å bort nedersta eltråden. Jag o hundarna kom smidigt under men för P-Å var det jäkligare! Han var som en sköldpadda! Han hade en stor ryggsäck och på den en jätte-kasse med svamp. Inte helt lätt att komma under då. Han låg på alla 4 när jag ser kossorna komma farande i 790 knyck. P-Å hade ryggen mot dem och såg dem inte,tysta var de också. Väl på andra sidan så satte han tillbaka tråden,fortfarande med ryggen mot kossorna. Jag sa inget,men pekade mot kossorna. Ni skulle sett hans min! Jag höll på att skratta ihjäl mig. De har alltså stått o glott på honom utan att han märkt det. Innan vi gick därifrån så skrattade P-Å också och talade om att de allt var rätt söta(när han var på behörigt avstånd).
Väl hemma igen så var klockan närmare 6,det blev många timmar i skogen. Kaos fick ett torrt o rent bandage och sen gick de ner i källaren för att sova,innan kvällsmaten. När jag kom ner 1 timme senare så möttes jag av Kaos som skrattade o flinade! Det betyder att han gjort nåt han inte borde.....Kaoset,Kaoset. Han hade plockat bort bandaget och delvis ätit upp det! Såret var väldigt tvättat och nu såg jag att det var djupare än jag trott. En pinne el nåt har gjort ett litet hål. Fan också. Det är farligt att svälja bandage och hål i benet är inte bra. Jag spolade rent och la om det igen,och bedömde att ingen veterinär behövdes.
De sov sött nere vid TV:n resten av kvällen. Innan vi la oss släppte vi ut dem för en sista "kiss". Det brukar gå snabbt,men plötsligt var Kaos borta. Han är bara för bedrövlig. På några sekunder har han dragit av bandaget och käkat upp lite till. Pust,stön,stånk....Nu åkte tratten på.
På morgonen idag kollade jag såret. Vi får låta det vara några dagar och se om det läker. Det är bara att hoppas att inget finns kvar i,men det ser rent o snyggt ut. Jag är mer orolig för bandagen i magen,han har svalt saker tidigare och det ledde till kräkspruta. Nu var det ju inga stora bitar så vi får hoppas att de kommer ut. Nu är det kväll och ännu har han inte levererat nåt "spännande".
De har varit rejält trötta idag,det har varit snudd på sommar-värme. Jag har ägnat mig åt städning och tervarna har legat ute på baksidan....
De har inte bett om nåt på hela dan. Kaos har man knappt märkt av,rapporten tar på krafterna. Snacka om trötta ögon....
Ser ni att Vildas tass nästan ligger i hans? Det är skönt att "hålla handen" när man är lite ynklig. Vildas ögon är också jätte trötta.....
Nä,nu ska jag rensa svamp! P-Å kör buss,så ska det bli gjort får jag göra det själv.
Vi slapp inte skador. Borde kanske inte visat bilder på hur det såg ut för 1 år sen. Jag hade lite onda aningar innan,nåt kändes väldigt fel. Inte blev det bättre av att det blev ruskigt varmt på dagen. Sen kom P-Å från jobbet och var trött,han hade gått upp halv 4 på morgonen(undra vem som åker buss vid den tiden). Hade vi inte planerat detta så väl så hade vi nog struntat i det.
Tervarna yrade runt i 1 timme och "tjatade". Jag hade nämligen packat ryggsäcken så allt skulle vara klart när P-Å kom. Strax innan 2 kom vi iväg. Vi promenerade så Tervarna skulle få en bra uppvärmning. P-Å stannade på A-station och vi traskade rakt in i skogen. Först var det fint med mossa och lite småstigar här o där,sen hamnade vi vid en stenmur med otäcka stenar. Jag fick göra en lite sväng där. Vi kom in i ett risigt parti med massor av olika vägar. Jag gissade att det största problemet nog skulle bli där. Sen var det lite tätare skog och till slut en glänta. Där blev B-station. Sträckan var ca.250-300 m. Kaos som alltid är tyst var jätte-pipig. Han var så enormt laddad. Vilda fick springa först och han fick vänta en lång stund,tills han varvat ner. Jag bad P-Å att kolla alla tassar o ben ordentligt,det var ju mkt ris o grenar. Båda var ok.
Han skickade sen Vilda och hon o jag begav oss ytterligare ca 100-150 m till C-station. Här spanar hon efter Kaos som befinner sig ute i skogen.
Kaoset kom i full fart,törstig så in i vassen. Han förstår inte varför han får så lite vatten. När jag pysslat om honom så såg jag att jag hade blod på handen. Han hade gjort illa ena frambenet. Jag meddelade P-Å,som undrade om vi skulle bryta. Innan vi gick hemifrån så la jag ner extra mkt bandage(undra varför)? Nedanför klon uppe på benet har han troligtvis fått en pinne. Det är inte så lätt mitt ute i skogen att avgöra om det behövs sys el inte. Detta var väl gränsfall. Jag la om bandage och han fick vila. Vilda skickade jag till P-Å som hade tråkigt,alldelles ensam med alla myggen. Jag hade råkat få med mig allt kaffe*L*. Här ligger Kaos och undrar om han ska få springa mer....
Ja,det var ju frågan det. Jag gick lite med honom och han haltade inget,det blödde heller inte igenom bandaget. Han ville så gärna fortsätta. Han fick springa igen. Vi hade tagit tid på alla sträckor och nu blev jag lite orolig. Vad pysslade han med? Han låg 15 sekunder efter Vildas tid,det stämde inte. Han kom fram men har troligtvis snurrat lite vid B-stationen. Jag hörde honom. C-stationen låg väldigt högt upp,det var en riktig "mördar-backe" dit,därför hade man ju lite översikt. P-Å kollade foten och han haltade inte och bandaget såg ok ut. De fick vila en bra stund där. Jag ägnade mig åt kaffet och att slåss med älg-flugor. Lite trattisar fanns det bakom mig också.
Vilda var så himla pigg o fräsch så hon sprang tillbaka till mig. Det var hennes snabbaste tid! Var hon inte trött? Här sitter hon o vilar,det roliga är slut för hennes del nu.....
Kaos sprang åter till mig,på dagens snabbast tid!!! Det skilde ca.3 sek på honom o Vilda på den sträckan,inte dåligt av tanten. Inte illa av honom heller! Det var ju så varmt. Vi brukar sluta hos P-Å,men nu fick det räcka för idag. Vi möttes alla nånstans på mitten och P-Å var väldigt glad över fikat. Jag hade ju "snott" kaffet....
Efter fikat så vallade vi ett uppletande. Lite bredare ruta med 3 föremål,rakt ut på mitten. Kul att se hur det funkar efter allt springande. De jobbade bra båda två,men det var svårt. Vinden var helt borta. Kaos fick sin boll vid varje föremål,eftersom han var lite trött,ville inte riskera nåt tugg.
Nu tycker man ju att de skulle vara nöjda,men icke! De sprang och sprang,bland alla trattisar som vi hittade. Vi hade några kg hemma,orensade,men vi kunde inte låta bli att plocka mer.....
Tervarna grävde och rullade sig bland all svamp,det finns liksom hur mkt som helst.....
Sen fick jag dagens goda skratt! Vi var i fel ände av skogen och smartast var att gena genom kohagen. Jag visste att det gick djur där,men det gjorde inte P-Å. Jag brukar skoja o lura honom om att det finns kossor där vi går. Han är nämligen rädd för kossor,men det skulle han ALDRIG erkänna. Anledningen till att han inte vill gå i hagarna är:-Man ska inte störa djuren i deras naturliga miljö! Nä,nä. Han trodde jag skojade när jag sa att det gick några djur kvar där(resten har åkt till slakt). När han upptäckte att elen var på så bad han om att få en hund. -Aldrig i livet,sa jag.-Dem tar jag,så får du jaga bort kossorna! Framme vid vägen så tog P-Å bort nedersta eltråden. Jag o hundarna kom smidigt under men för P-Å var det jäkligare! Han var som en sköldpadda! Han hade en stor ryggsäck och på den en jätte-kasse med svamp. Inte helt lätt att komma under då. Han låg på alla 4 när jag ser kossorna komma farande i 790 knyck. P-Å hade ryggen mot dem och såg dem inte,tysta var de också. Väl på andra sidan så satte han tillbaka tråden,fortfarande med ryggen mot kossorna. Jag sa inget,men pekade mot kossorna. Ni skulle sett hans min! Jag höll på att skratta ihjäl mig. De har alltså stått o glott på honom utan att han märkt det. Innan vi gick därifrån så skrattade P-Å också och talade om att de allt var rätt söta(när han var på behörigt avstånd).
Väl hemma igen så var klockan närmare 6,det blev många timmar i skogen. Kaos fick ett torrt o rent bandage och sen gick de ner i källaren för att sova,innan kvällsmaten. När jag kom ner 1 timme senare så möttes jag av Kaos som skrattade o flinade! Det betyder att han gjort nåt han inte borde.....Kaoset,Kaoset. Han hade plockat bort bandaget och delvis ätit upp det! Såret var väldigt tvättat och nu såg jag att det var djupare än jag trott. En pinne el nåt har gjort ett litet hål. Fan också. Det är farligt att svälja bandage och hål i benet är inte bra. Jag spolade rent och la om det igen,och bedömde att ingen veterinär behövdes.
De sov sött nere vid TV:n resten av kvällen. Innan vi la oss släppte vi ut dem för en sista "kiss". Det brukar gå snabbt,men plötsligt var Kaos borta. Han är bara för bedrövlig. På några sekunder har han dragit av bandaget och käkat upp lite till. Pust,stön,stånk....Nu åkte tratten på.
På morgonen idag kollade jag såret. Vi får låta det vara några dagar och se om det läker. Det är bara att hoppas att inget finns kvar i,men det ser rent o snyggt ut. Jag är mer orolig för bandagen i magen,han har svalt saker tidigare och det ledde till kräkspruta. Nu var det ju inga stora bitar så vi får hoppas att de kommer ut. Nu är det kväll och ännu har han inte levererat nåt "spännande".
De har varit rejält trötta idag,det har varit snudd på sommar-värme. Jag har ägnat mig åt städning och tervarna har legat ute på baksidan....
De har inte bett om nåt på hela dan. Kaos har man knappt märkt av,rapporten tar på krafterna. Snacka om trötta ögon....
Ser ni att Vildas tass nästan ligger i hans? Det är skönt att "hålla handen" när man är lite ynklig. Vildas ögon är också jätte trötta.....
Nä,nu ska jag rensa svamp! P-Å kör buss,så ska det bli gjort får jag göra det själv.
*Väldigt mycket spring!
23/9-08
Vart tar tiden vägen? Dagarna bara susar förbi. Vädret har varit rätt skapligt i helgen,i alla fall framåt dagen. Diset ligger tungt på morgonen. Här har vi ägnat oss åt lite trädgårds-bestyr. Jag har misshandlat äppel-träden! De är inte klippta på många år. P-Å säger att de ser ut som Bonzai-träd nu!
Jag har inga nya bilder idag. Denna togs för ganska exakt 1 år sen....
I helgen har det blivit massor av spring i skogen. Tervarna är inte kloka nånstans! Springet i Kaos ben flödar över. Det spelar ingen roll om vi går 1 timme eller 3,han springer precis hela tiden. Vilda är inte mkt sämre hon,fast....det finns råttor överallt. Hon gräver som en toka. Att ta kort vågar jag inte ens tänka på. Kaos far runt,runt,fullständigt okontrollerat och Vilda dyker ner i en massa hål! Om de kunde vara på samma ställe åtminstonde. Häromdan gapskrattade vi åt Vilda. Hon stod o smög lite,på 3 ben. Stirrade ner i backen(hon hörde råttan). Sen tog hon ett jätte-skutt,rakt upp i luften och landade i......hon bara försvann! Det var lite högt gräs och hon såg nog inte att det var ett hål. Hela Vilda försvann ner i hålet. Man såg bara jorden som skvätte upp när hon grävde. Tokiga lilla Vilda.
Vi letar inte svamp längre utan går ut och hämtar! Vi plockar några kilo i princip varje dag(trattisar). Lika kul som det är att plocka,lika tråkigt är det att rensa.
Man tror ju inte att Kaos har nån fokus när han "yrar" omkring,men det har han faktiskt. Vi gjorde ett uppletande och de var så himla duktiga,båda två. Det var knappt ingen vind. 3 föremål och båda plockade in sakerna blixt-snabbt,i rätt ordning! Duktiga tervar. Kaos är så kul. När han är på väg in med ett föremål,så ökar han tempot och ill-stirrar mot min vänstra hand. Han trycker i princip in föremålet i handen på mig,sen får han bollen! Nu får han den inte varje gång,och det funkar kanon. Inget tugg inte.
Lite av glädjen att gå i skogen har försvunnit. Man är på hel-spänn hela tiden. Jag har en tid misstänkt att det går Vildsvin här och nu har markägaren bekräftat att det är så. Jag vet inte vad tervarna skulle göra om de såg en gris. När vi bodde i torpet så försökte jag lära dem att grisarna var NEJ. Vet inte om jag lyckades. Där gick vi ju förbi hägnet nästan varje dag. Annat vilt kan jag ju stoppa dem på,men Kaos är så vansinnigt kvick. Jag är stenhård när det gäller vilt. Minsta lilla de vädrar så "morrar" jag. Det är inte ok,och de är ju duktiga.
Jag blev lite full i skratt när jag kikade på bilderna som togs för ett år sen. Minns ni detta?
Det började med att Kaos testades mot fästingsjukdomar. Han kunde inte låta bli benet där de rakat. Han slickade upp ett sår. Samtidigt fick Vilda en liten böld på svansen,som brast....
Sen skar sig Kaos i en tass. Han trampade på snäckskal i en sjö,och det gjorde sååå ont(när jag tittade på honom)...
Jösses vad bandage det gick åt den hösten. Det hela slutade med tratt,men inte var han ledsen för det inte....
I dag ska vi köra rapport. Han ska få springa så han blir nöjd,pojken (hoppas vi slipper skador). Vilda får så klart springa hon också,fast inte lika mkt. Det finns ingen rättvisa här i världen! Har planerat en sträcka som nog inte är helt enkel. Vi får se om skallen och nosen hänger med. Tänkte att vi ska kolla upp lite tider,kan ju vara kul att veta hur fort han egentligen springer. Jag hoppas bara att de inte stöter på nån gris.
Magra som benrangel är de tervarna. Pälsen bara rasar av dem nu. Till deras stora glädje finns det ännu mera mat i skålarna. Sen äter de väldigt många mellanmål! De går och hämtar äpplen under träden.
Återigen ett stort TACK till alla som tänker på och håller tummar o klor för att Vildas behandling ska gå bra. Telefonsamtal,mail och hälsningar både här o där har det kommit. Även i Norge finns det snälla människor som har skickat hälsningar.
Avslutningsvis så har "Snygg-Kaos" nåt att berätta.........Detta är faktiskt sant. Det finns ju två svarta tjejjer som tycker att han är läcker! När jag läste för honom vad de skrivit så började han ruska sin snygga "frilla" till rätta. Balansen är ju inte alltid den bästa. Han drattlade i kull och slog sin redan stora näsa rakt in i en dörrkarm. Som det small! Tjejjerna får vara försiktiga med vad de skriver*L*,så han inte slår ihjäl sig!
Vart tar tiden vägen? Dagarna bara susar förbi. Vädret har varit rätt skapligt i helgen,i alla fall framåt dagen. Diset ligger tungt på morgonen. Här har vi ägnat oss åt lite trädgårds-bestyr. Jag har misshandlat äppel-träden! De är inte klippta på många år. P-Å säger att de ser ut som Bonzai-träd nu!
Jag har inga nya bilder idag. Denna togs för ganska exakt 1 år sen....
I helgen har det blivit massor av spring i skogen. Tervarna är inte kloka nånstans! Springet i Kaos ben flödar över. Det spelar ingen roll om vi går 1 timme eller 3,han springer precis hela tiden. Vilda är inte mkt sämre hon,fast....det finns råttor överallt. Hon gräver som en toka. Att ta kort vågar jag inte ens tänka på. Kaos far runt,runt,fullständigt okontrollerat och Vilda dyker ner i en massa hål! Om de kunde vara på samma ställe åtminstonde. Häromdan gapskrattade vi åt Vilda. Hon stod o smög lite,på 3 ben. Stirrade ner i backen(hon hörde råttan). Sen tog hon ett jätte-skutt,rakt upp i luften och landade i......hon bara försvann! Det var lite högt gräs och hon såg nog inte att det var ett hål. Hela Vilda försvann ner i hålet. Man såg bara jorden som skvätte upp när hon grävde. Tokiga lilla Vilda.
Vi letar inte svamp längre utan går ut och hämtar! Vi plockar några kilo i princip varje dag(trattisar). Lika kul som det är att plocka,lika tråkigt är det att rensa.
Man tror ju inte att Kaos har nån fokus när han "yrar" omkring,men det har han faktiskt. Vi gjorde ett uppletande och de var så himla duktiga,båda två. Det var knappt ingen vind. 3 föremål och båda plockade in sakerna blixt-snabbt,i rätt ordning! Duktiga tervar. Kaos är så kul. När han är på väg in med ett föremål,så ökar han tempot och ill-stirrar mot min vänstra hand. Han trycker i princip in föremålet i handen på mig,sen får han bollen! Nu får han den inte varje gång,och det funkar kanon. Inget tugg inte.
Lite av glädjen att gå i skogen har försvunnit. Man är på hel-spänn hela tiden. Jag har en tid misstänkt att det går Vildsvin här och nu har markägaren bekräftat att det är så. Jag vet inte vad tervarna skulle göra om de såg en gris. När vi bodde i torpet så försökte jag lära dem att grisarna var NEJ. Vet inte om jag lyckades. Där gick vi ju förbi hägnet nästan varje dag. Annat vilt kan jag ju stoppa dem på,men Kaos är så vansinnigt kvick. Jag är stenhård när det gäller vilt. Minsta lilla de vädrar så "morrar" jag. Det är inte ok,och de är ju duktiga.
Jag blev lite full i skratt när jag kikade på bilderna som togs för ett år sen. Minns ni detta?
Det började med att Kaos testades mot fästingsjukdomar. Han kunde inte låta bli benet där de rakat. Han slickade upp ett sår. Samtidigt fick Vilda en liten böld på svansen,som brast....
Sen skar sig Kaos i en tass. Han trampade på snäckskal i en sjö,och det gjorde sååå ont(när jag tittade på honom)...
Jösses vad bandage det gick åt den hösten. Det hela slutade med tratt,men inte var han ledsen för det inte....
I dag ska vi köra rapport. Han ska få springa så han blir nöjd,pojken (hoppas vi slipper skador). Vilda får så klart springa hon också,fast inte lika mkt. Det finns ingen rättvisa här i världen! Har planerat en sträcka som nog inte är helt enkel. Vi får se om skallen och nosen hänger med. Tänkte att vi ska kolla upp lite tider,kan ju vara kul att veta hur fort han egentligen springer. Jag hoppas bara att de inte stöter på nån gris.
Magra som benrangel är de tervarna. Pälsen bara rasar av dem nu. Till deras stora glädje finns det ännu mera mat i skålarna. Sen äter de väldigt många mellanmål! De går och hämtar äpplen under träden.
Återigen ett stort TACK till alla som tänker på och håller tummar o klor för att Vildas behandling ska gå bra. Telefonsamtal,mail och hälsningar både här o där har det kommit. Även i Norge finns det snälla människor som har skickat hälsningar.
Avslutningsvis så har "Snygg-Kaos" nåt att berätta.........Detta är faktiskt sant. Det finns ju två svarta tjejjer som tycker att han är läcker! När jag läste för honom vad de skrivit så började han ruska sin snygga "frilla" till rätta. Balansen är ju inte alltid den bästa. Han drattlade i kull och slog sin redan stora näsa rakt in i en dörrkarm. Som det small! Tjejjerna får vara försiktiga med vad de skriver*L*,så han inte slår ihjäl sig!
*Spår,lydnad och passivitets-träning
19/9-08
Tack snälla,för alla vänliga ord och tankar som vi fått här,via MSN,mail och telefon. Vi vet att det är många som tänker på Vilda och hon känner det säkert också. Här har varit grått o regnigt. Så fort vi klivit utanför dörren så har det börjat regna. I går såg det fint ut och jag var sugen på att spåra. Vi åkte bort till Adelöv. Spåren blev inte alls som jag hade tänkt mig. Tervarna skrek o ylade som stuckna grisar i bilen och jag var ganska irriterad. De är ju för bedrövliga ibland. Jag hade planerat hur spåren skulle bli,men det ekar där så jag hörde tervarnas symfoni hela tiden,och gick väl lite fel! Jag kunde ju inte koncentrera mig! Dessutom hade nån flyttat på vägen*L*! Även bilen var väldigt långt bort.....vem hade snott den då? Hm...spår blev det iallafall och jag kom åter till bilen där det satt två sura o flåsiga tervar.
Det är ganska trist att vara själv när man lägger spår,tiden går så långsamt. För att slå ihjäl lite tid så tog vi en promenad. Vem som hade gått där vet jag inte men tervarna var som förbytta! Kaos slet o drog o yrade omkring,Vilda var inte mkt bättre hon. Stå still kunde de INTE. Jag utnyttjade tillfället till passivitets-träning. Fy bubblan vad de tyckte jag var tråkig. Bara stå där som fånar när det fanns så mkt goa dofter o annat. Efter en stund varvade de ner lite. La en plats bredvid infarten till grustaget. Där kör lastbilar med skramlande släp hela tiden. Det gnisslar o låter. Vilda försökte nosa lite men Kaos låg så fint med nosen i backen. Duktig gosse.
De fick sitta,ligga och stå stilla långa stunder. De tyckte jag var knäpp. Varför vara stilla när man kan springa? Jag körde lite lydnad med Kaos,mellan grustaget(lastbilarna) och en traffikerad väg. Han ska ju glo på allt,men han skötte sig kanon. Nu börjar saker falla på plats,härligt att få lön för mödan. Fria följet var så himla bra. Vilda satt bunden i en elstolpe och sjöng en liten melodi!
Åter vid bilen så fick de ligga utanför och ha tråkigt en stund till,medans jag plockade fram saker och åt ett äpple,väldigt långsamt*L*. Kaos fick gå först,hans spår var närmast. Han har ju valt framspår några gånger nu,så spänningen var stor. Det var ett lite knepigt upptag. Här ligger han o väntar med blicken fäst mot spåret....
Det var en uppförsbacke och tanken var att bromsa upp tempot lite,ha...det går väl att rusa uppför också! Han gick rakt ut,ner med näsan,kollade framspåret,vände håll och började mkt långsamt gå åt fel håll. Efter ca 4-5 m så vände han,fortfarande sakta,sen for han iväg åt rätt håll. Yes! Spåret var knepigt på alla sätt. Väldigt mkt backar. Uppför går väl bra men nedför med en ångvält framför....jag stod på näsan,men Kaos var bussig och väntade tills jag trasslat ut mig ur alla grenar. Han var lite yvig i nån vinkel,annars var det fint. Det började regna när han spårade,typiskt. Hur långt det var har jag ingen aning om men det kändes väldigt långt. Vi kom ut ur skogen och jag hade lagt slutpinnen på andra sidan om en liten väg(stig). Kaos fortsatte utmed skogskanten åt H,och det var fel. Exakt hur jag gått var jag lite osäker på men jag hade gått över vägen och pinnen låg en bit in i det höga gräset. Jag tog tillbaka honom,3 ggr,men han skulle åt H. Det var fel. Varför gjorde han så? Troligtvis kände han vittringen från den större vägen där jag gått mot bilen. Skit också. Hade han fortsatt hade han ju hamnat vid bilen. Jag hatar att behöva bryta ett spår när det gått så bra.
Just när jag skulle sela av så piper han iväg åt H igen,sen vinklar in mot det höga gräset. Jag hade inte en chans att få tag i linan,det gick så fort! En mkt lycklig Kaos kommer tillbaka med sin långa pinne! Jag hade visst gått en bit utmed den lilla vägen,fast på andra sidan. Nu blev det ju rätt till slut. Han bar sin älskade boll hela vägen till bilen(fattar inte hur den hamnat så långt bort).
Vi tog bilen tillbaka till Vildas spår,det regnade ju så. När lilla hönan kliver ut så blir det fint väder igen! Här kollar hon in mot sitt upptag....
Bakom henne ser ni den lilla vägen(stigen). Hon försökte smita iväg flera gånger,men hon fick snällt vänta lite.
Hur länge ska man behöva vänta......
Vilda bakspårar ju aldrig,men hon lurade mig allt lite. Hon kollade av lite väl långt på bakspåret(kanske 8-10m),sen kastade hon en blick mot mig:-Ha,där lurades jag allt! Hon vände och tog rätt håll. Farten ska vi inte tala om. 790 knyck. Jag hade gjort flera "luringar" för att bromsa tempot,men hon susade fram i full fart. Här har hon hittat en boll som vi lattjade lite med.....
Det var bara den leksaken,resten var pinnar och ärligt talat så blir hon nog gladare för pinnarna. Det ska ju vara så i spåret. Här ser hon helt "skogs-galen" ut!
Jag var nöjd med tervarnas arbete och de var nog belåtna de också. När vi kom hem så fick jag ett ryck och satte i gång med bakning medans de sov. Bröd,mjuk kaka och små-kakor,middag blev det också som slutade med ett rött kök! Jag gjorde rödbets-kallops(rödbetor istället för kött). Mot slutet tog jag spad och skulle "skaka" ihop med mjöl.....de gick inte så bra. Locket for all världens väg och halva köket var prickigt! Mina nya fina gardiner hade plötsligt fått en ny färg,för att inte tala om allt annat. Det går ju inte att få bort. Trälister och fogar mellan kaklet är röda,lysröret fick vi plocka bort,jösses...som det såg ut,som värsta blodbadet. Fast maten blev god!
Jag pratade med dem på djursjukhuset i går igen. 3 veckor tar det innan Vilda strålas. Djursjukhuset i Jönköping med Nanna i spetsen är ju ända stället i norden som gör detta,och Nanna ska ha lite ledigt. Vadå ledigt? Hm...hon har två medhjälpare men det är bara hon som ger första strålningen. Hon har ensamt ansvar för inställning av stråldos osv. Så klart måste hon få vara ledig ibland,men varför just nu? Sen hinner hon ju inte med hur mkt som helst. Även hundar från andra länder kommer dit. Jag fick veta att endast 50 hundar har strålats i Sverige,opps....resultaten har varit bra på de hundar som strålats för att botas,men några har också fått strålning som smärtlindring. Det tycker jag lät märkligt. Så skulle inte jag göra. Vi gör ju detta i tron att Vilda ska få vara frisk.
Nu har jag skrivit alldeles för mkt! Vi önskar er en trevlig helg,här hoppas vi på lite fint väder. Avslutar med en flyg-bild på lilla,lilla Adelöv som jag hittade. Stort är det inte. Vi bor några km därifrån.
Tack snälla,för alla vänliga ord och tankar som vi fått här,via MSN,mail och telefon. Vi vet att det är många som tänker på Vilda och hon känner det säkert också. Här har varit grått o regnigt. Så fort vi klivit utanför dörren så har det börjat regna. I går såg det fint ut och jag var sugen på att spåra. Vi åkte bort till Adelöv. Spåren blev inte alls som jag hade tänkt mig. Tervarna skrek o ylade som stuckna grisar i bilen och jag var ganska irriterad. De är ju för bedrövliga ibland. Jag hade planerat hur spåren skulle bli,men det ekar där så jag hörde tervarnas symfoni hela tiden,och gick väl lite fel! Jag kunde ju inte koncentrera mig! Dessutom hade nån flyttat på vägen*L*! Även bilen var väldigt långt bort.....vem hade snott den då? Hm...spår blev det iallafall och jag kom åter till bilen där det satt två sura o flåsiga tervar.
Det är ganska trist att vara själv när man lägger spår,tiden går så långsamt. För att slå ihjäl lite tid så tog vi en promenad. Vem som hade gått där vet jag inte men tervarna var som förbytta! Kaos slet o drog o yrade omkring,Vilda var inte mkt bättre hon. Stå still kunde de INTE. Jag utnyttjade tillfället till passivitets-träning. Fy bubblan vad de tyckte jag var tråkig. Bara stå där som fånar när det fanns så mkt goa dofter o annat. Efter en stund varvade de ner lite. La en plats bredvid infarten till grustaget. Där kör lastbilar med skramlande släp hela tiden. Det gnisslar o låter. Vilda försökte nosa lite men Kaos låg så fint med nosen i backen. Duktig gosse.
De fick sitta,ligga och stå stilla långa stunder. De tyckte jag var knäpp. Varför vara stilla när man kan springa? Jag körde lite lydnad med Kaos,mellan grustaget(lastbilarna) och en traffikerad väg. Han ska ju glo på allt,men han skötte sig kanon. Nu börjar saker falla på plats,härligt att få lön för mödan. Fria följet var så himla bra. Vilda satt bunden i en elstolpe och sjöng en liten melodi!
Åter vid bilen så fick de ligga utanför och ha tråkigt en stund till,medans jag plockade fram saker och åt ett äpple,väldigt långsamt*L*. Kaos fick gå först,hans spår var närmast. Han har ju valt framspår några gånger nu,så spänningen var stor. Det var ett lite knepigt upptag. Här ligger han o väntar med blicken fäst mot spåret....
Det var en uppförsbacke och tanken var att bromsa upp tempot lite,ha...det går väl att rusa uppför också! Han gick rakt ut,ner med näsan,kollade framspåret,vände håll och började mkt långsamt gå åt fel håll. Efter ca 4-5 m så vände han,fortfarande sakta,sen for han iväg åt rätt håll. Yes! Spåret var knepigt på alla sätt. Väldigt mkt backar. Uppför går väl bra men nedför med en ångvält framför....jag stod på näsan,men Kaos var bussig och väntade tills jag trasslat ut mig ur alla grenar. Han var lite yvig i nån vinkel,annars var det fint. Det började regna när han spårade,typiskt. Hur långt det var har jag ingen aning om men det kändes väldigt långt. Vi kom ut ur skogen och jag hade lagt slutpinnen på andra sidan om en liten väg(stig). Kaos fortsatte utmed skogskanten åt H,och det var fel. Exakt hur jag gått var jag lite osäker på men jag hade gått över vägen och pinnen låg en bit in i det höga gräset. Jag tog tillbaka honom,3 ggr,men han skulle åt H. Det var fel. Varför gjorde han så? Troligtvis kände han vittringen från den större vägen där jag gått mot bilen. Skit också. Hade han fortsatt hade han ju hamnat vid bilen. Jag hatar att behöva bryta ett spår när det gått så bra.
Just när jag skulle sela av så piper han iväg åt H igen,sen vinklar in mot det höga gräset. Jag hade inte en chans att få tag i linan,det gick så fort! En mkt lycklig Kaos kommer tillbaka med sin långa pinne! Jag hade visst gått en bit utmed den lilla vägen,fast på andra sidan. Nu blev det ju rätt till slut. Han bar sin älskade boll hela vägen till bilen(fattar inte hur den hamnat så långt bort).
Vi tog bilen tillbaka till Vildas spår,det regnade ju så. När lilla hönan kliver ut så blir det fint väder igen! Här kollar hon in mot sitt upptag....
Bakom henne ser ni den lilla vägen(stigen). Hon försökte smita iväg flera gånger,men hon fick snällt vänta lite.
Hur länge ska man behöva vänta......
Vilda bakspårar ju aldrig,men hon lurade mig allt lite. Hon kollade av lite väl långt på bakspåret(kanske 8-10m),sen kastade hon en blick mot mig:-Ha,där lurades jag allt! Hon vände och tog rätt håll. Farten ska vi inte tala om. 790 knyck. Jag hade gjort flera "luringar" för att bromsa tempot,men hon susade fram i full fart. Här har hon hittat en boll som vi lattjade lite med.....
Det var bara den leksaken,resten var pinnar och ärligt talat så blir hon nog gladare för pinnarna. Det ska ju vara så i spåret. Här ser hon helt "skogs-galen" ut!
Jag var nöjd med tervarnas arbete och de var nog belåtna de också. När vi kom hem så fick jag ett ryck och satte i gång med bakning medans de sov. Bröd,mjuk kaka och små-kakor,middag blev det också som slutade med ett rött kök! Jag gjorde rödbets-kallops(rödbetor istället för kött). Mot slutet tog jag spad och skulle "skaka" ihop med mjöl.....de gick inte så bra. Locket for all världens väg och halva köket var prickigt! Mina nya fina gardiner hade plötsligt fått en ny färg,för att inte tala om allt annat. Det går ju inte att få bort. Trälister och fogar mellan kaklet är röda,lysröret fick vi plocka bort,jösses...som det såg ut,som värsta blodbadet. Fast maten blev god!
Jag pratade med dem på djursjukhuset i går igen. 3 veckor tar det innan Vilda strålas. Djursjukhuset i Jönköping med Nanna i spetsen är ju ända stället i norden som gör detta,och Nanna ska ha lite ledigt. Vadå ledigt? Hm...hon har två medhjälpare men det är bara hon som ger första strålningen. Hon har ensamt ansvar för inställning av stråldos osv. Så klart måste hon få vara ledig ibland,men varför just nu? Sen hinner hon ju inte med hur mkt som helst. Även hundar från andra länder kommer dit. Jag fick veta att endast 50 hundar har strålats i Sverige,opps....resultaten har varit bra på de hundar som strålats för att botas,men några har också fått strålning som smärtlindring. Det tycker jag lät märkligt. Så skulle inte jag göra. Vi gör ju detta i tron att Vilda ska få vara frisk.
Nu har jag skrivit alldeles för mkt! Vi önskar er en trevlig helg,här hoppas vi på lite fint väder. Avslutar med en flyg-bild på lilla,lilla Adelöv som jag hittade. Stort är det inte. Vi bor några km därifrån.
*Gråmulet,regn och ett beslut
17/9-08
Ibland har man hur mkt tid som helst men inte nu. Vildas tid rinner iväg och jag är tvungen att ta det svåra beslutet. Jag har vänt o vridit på saken,vägt fördelar mot nackdelar. Tänkt på alla risker,vad är bäst för Vilda osv. Något onödigt lidande är ju det sista man vill ge sin hund. Men......det finns bara en sak som garanterar att Vilda aldrig mer lider,och det är en omedelbar avlivning! Helt otänkbart! Hon är ju pigg som en mört.
Hade hon varit äldre och lite "skröpplig" så hade jag inte tvekat,men Vilda har en stor livsglädje. Hon älskar livet,det finns massor av spring kvar i benen,sista pop-corn hoppet är inte gjort än och det är massor av råttor i skogen att hålla reda på. För att inte tala om Kaos...han behöver fortfarande fostras lite på. Nån måste ju se till att inte matte går vilse i skogen,vem ska vakta huset om inte Vilda finns? Hon har mkt kvar att göra.
Jag har pratat med veterinärena och de säger både det ena och det andra,men båda förstår min vånda och tycker att vad beslutet än blir så är det ok. De har inte riktigt samma åsikter och det visste jag innan,men båda håller med om att Vilda är en pigg hund.
Det finns risker med allt och hur jag än gör så får jag aldrig veta om det var rätt beslut. Man kan ju dö när man går över gatan! Jag vet att såna här ämnen väcker starka känslor,hur jag än gör så kommer folk att säga:-Varför gjorde hon si och inte så?
Att utsätta Vilda för strålning flera ggr/vecka....jag kan inte göra det. Hon skulle inte må väl av det. Att sitta här och inte göra något....jag kan inte göra det heller. Jag måste göra något för Vildas skull,hon är värd det. Jag måste ju kunna leva med mig själv också. Det finns ett 3:dje alternativ,men det innebär risker,fast det gör ju allt! Hur man än gör så finns det risker(jävla dumma risker)! Man är ju både arg och ledsen och mkt förvirrad.
Nu går jag som katten kring het gröt! Detta är inget man gör på yngre el medelålders hundar därför att det finns större risker för sena biverkningar(i regel inträffar de i så fall efter 3-4 år). Har man tur så kommer Vilda aldrig att få uppleva dessa biverkningar pga sin ålder. Veterinärena är övertygade om att detta är det absolut bästa sättet för att "döda" det sjuka,men med vissa risker(igen). Det finns en liten,liten,pytteliten% att de sena biverkningarna kommer redan efter 10-12 månader. De består av att skelettet vittrar sönder. Det kan också uppstå bölder och infektioner. Skulle det(gud förbjuder)hända så finns såklart inget att göra.
Jag skrev ju om att höga doser strålning är mkt effektivt men inte riskfritt(det är ingen strålning). Vilda ska få 1 hög dos strålning i veckan i 4 veckor. Strålning ger ju irritation i huden men med 1 vecka mellan tillfällena så minskar man den risken markant. De kommer att stråla med god marginal(några cm),för att vara säkra på att inget blir kvar nere i käken.
Jag är sååå trött på alla risker,det finns fler......skulle det vara så att Vilda har ngt dolt fel,tex ett hjärtfel,så överlever hon inte en strålning,men.......den chansen är ju minimal. Det kan också bli ngt el några jobbiga dygn mot slutet av strålningen,om huden blir irriterad,men i såfall behandlas hon med morfin några dagar och borde vara smärtfri.
Eftersom hon får en så hög dos så är det bra att vänta i 14 dagar så munnen läker helt och hållet innan. Det kan ha börjat växa nåt redan,men det tar strålningen bort i så fall.
Jag har fått löfte om att vara med när Vilda somnar och vaknar och troligtvis räcker det med lugnande. När hon strålas får jag så klart inte vara med,men då sover hon ju ändå. Om 14 dagar åker vi dit. Hon kommer att få lugnande,sen röntgas hon(jag vill vara säker på att inga stora knölar finns nån annanstans i käken,innan vi börjar). De kommer att kolla munnen noga igen,om allt verkar ok så strålas hon direkt,för att slippa så många vet-besök.
Detta är ju inga garantier för att Vilda blir frisk,det kan ju finnas celler som inte syns,men de tycker att Vilda har en stor chans med detta. Hade oddsen varit sämre hade jag inte gjort det. Nu får vi bara hoppas att huden klarar sig bra och att Vilda slipper de sena biverkningarna och att knölen som är borttagen var den ända som fanns.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta är rätt beslut. Skulle ngt hända så har jag i allafall gett henne en chans,förhoppningsvis utan en massa onödigt lidande.
Om nån undrar över nåt så är det bara att fråga. Jag skulle kunna skriva om detta i oändlighet och kanske ändå inte få med allt. Sista frågan som jag ställde till veterinären var om det värsta skulle hända. Vilket vore värst för Vilda. Att vi inte gör något alls och munnen blir förstörd av cancern,el att hon drabbas av de sena biverkningarna? Det finns faktiskt inget svar på det.......vi kan bara hoppas att man snabbt märker om något är fel i munnen,och då får Vilda åka till himlen,men.....jag hoppas att det dröjer många år i så fall!
Här har varit gråväder och regn. Vi har traskat många långa timmar i skogen och plockat massor av svamp. Hundarna trodde häromdan att de kommit till himelriket! Mitt i skogen fanns massor av jättestora sork(läs råtta)högar! Som de grävde,båda två. Vilda fick vi mer el mindre släpa med oss därifrån,och flera gånger sprang hon tillbaka*L*! Livet är härligt ibland.
Ibland har man hur mkt tid som helst men inte nu. Vildas tid rinner iväg och jag är tvungen att ta det svåra beslutet. Jag har vänt o vridit på saken,vägt fördelar mot nackdelar. Tänkt på alla risker,vad är bäst för Vilda osv. Något onödigt lidande är ju det sista man vill ge sin hund. Men......det finns bara en sak som garanterar att Vilda aldrig mer lider,och det är en omedelbar avlivning! Helt otänkbart! Hon är ju pigg som en mört.
Hade hon varit äldre och lite "skröpplig" så hade jag inte tvekat,men Vilda har en stor livsglädje. Hon älskar livet,det finns massor av spring kvar i benen,sista pop-corn hoppet är inte gjort än och det är massor av råttor i skogen att hålla reda på. För att inte tala om Kaos...han behöver fortfarande fostras lite på. Nån måste ju se till att inte matte går vilse i skogen,vem ska vakta huset om inte Vilda finns? Hon har mkt kvar att göra.
Jag har pratat med veterinärena och de säger både det ena och det andra,men båda förstår min vånda och tycker att vad beslutet än blir så är det ok. De har inte riktigt samma åsikter och det visste jag innan,men båda håller med om att Vilda är en pigg hund.
Det finns risker med allt och hur jag än gör så får jag aldrig veta om det var rätt beslut. Man kan ju dö när man går över gatan! Jag vet att såna här ämnen väcker starka känslor,hur jag än gör så kommer folk att säga:-Varför gjorde hon si och inte så?
Att utsätta Vilda för strålning flera ggr/vecka....jag kan inte göra det. Hon skulle inte må väl av det. Att sitta här och inte göra något....jag kan inte göra det heller. Jag måste göra något för Vildas skull,hon är värd det. Jag måste ju kunna leva med mig själv också. Det finns ett 3:dje alternativ,men det innebär risker,fast det gör ju allt! Hur man än gör så finns det risker(jävla dumma risker)! Man är ju både arg och ledsen och mkt förvirrad.
Nu går jag som katten kring het gröt! Detta är inget man gör på yngre el medelålders hundar därför att det finns större risker för sena biverkningar(i regel inträffar de i så fall efter 3-4 år). Har man tur så kommer Vilda aldrig att få uppleva dessa biverkningar pga sin ålder. Veterinärena är övertygade om att detta är det absolut bästa sättet för att "döda" det sjuka,men med vissa risker(igen). Det finns en liten,liten,pytteliten% att de sena biverkningarna kommer redan efter 10-12 månader. De består av att skelettet vittrar sönder. Det kan också uppstå bölder och infektioner. Skulle det(gud förbjuder)hända så finns såklart inget att göra.
Jag skrev ju om att höga doser strålning är mkt effektivt men inte riskfritt(det är ingen strålning). Vilda ska få 1 hög dos strålning i veckan i 4 veckor. Strålning ger ju irritation i huden men med 1 vecka mellan tillfällena så minskar man den risken markant. De kommer att stråla med god marginal(några cm),för att vara säkra på att inget blir kvar nere i käken.
Jag är sååå trött på alla risker,det finns fler......skulle det vara så att Vilda har ngt dolt fel,tex ett hjärtfel,så överlever hon inte en strålning,men.......den chansen är ju minimal. Det kan också bli ngt el några jobbiga dygn mot slutet av strålningen,om huden blir irriterad,men i såfall behandlas hon med morfin några dagar och borde vara smärtfri.
Eftersom hon får en så hög dos så är det bra att vänta i 14 dagar så munnen läker helt och hållet innan. Det kan ha börjat växa nåt redan,men det tar strålningen bort i så fall.
Jag har fått löfte om att vara med när Vilda somnar och vaknar och troligtvis räcker det med lugnande. När hon strålas får jag så klart inte vara med,men då sover hon ju ändå. Om 14 dagar åker vi dit. Hon kommer att få lugnande,sen röntgas hon(jag vill vara säker på att inga stora knölar finns nån annanstans i käken,innan vi börjar). De kommer att kolla munnen noga igen,om allt verkar ok så strålas hon direkt,för att slippa så många vet-besök.
Detta är ju inga garantier för att Vilda blir frisk,det kan ju finnas celler som inte syns,men de tycker att Vilda har en stor chans med detta. Hade oddsen varit sämre hade jag inte gjort det. Nu får vi bara hoppas att huden klarar sig bra och att Vilda slipper de sena biverkningarna och att knölen som är borttagen var den ända som fanns.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta är rätt beslut. Skulle ngt hända så har jag i allafall gett henne en chans,förhoppningsvis utan en massa onödigt lidande.
Om nån undrar över nåt så är det bara att fråga. Jag skulle kunna skriva om detta i oändlighet och kanske ändå inte få med allt. Sista frågan som jag ställde till veterinären var om det värsta skulle hända. Vilket vore värst för Vilda. Att vi inte gör något alls och munnen blir förstörd av cancern,el att hon drabbas av de sena biverkningarna? Det finns faktiskt inget svar på det.......vi kan bara hoppas att man snabbt märker om något är fel i munnen,och då får Vilda åka till himlen,men.....jag hoppas att det dröjer många år i så fall!
Här har varit gråväder och regn. Vi har traskat många långa timmar i skogen och plockat massor av svamp. Hundarna trodde häromdan att de kommit till himelriket! Mitt i skogen fanns massor av jättestora sork(läs råtta)högar! Som de grävde,båda två. Vilda fick vi mer el mindre släpa med oss därifrån,och flera gånger sprang hon tillbaka*L*! Livet är härligt ibland.
*En tung helg
14/9-08
Det har varit jobbigt i helgen men vi har försökt göra det bästa av det. Vi har aktiverat både oss själva och tervarna. Tankarna snurrar hela tiden,man vänder o vrider på allt. Ett beslut måste tas och oavsett vad det blir så kommer vi att se till Vildas bästa. I fredags låste jag fast vid strålning,men jag är väldigt splittrad nu. Är det rätt att utsätta Vilda för det? I morgon ska jag återigen prata med veterinären på djursjukhuset och jag ska också ta kontakt med "Kattis". Den veterinären som ger Vilda akupunktur. Hon ger alltid raka och ärliga svar och hon känner Vilda väl. Vi har pratat mkt om livskvallite`. Vad är viktigt för Vilda? Vad gör henne lycklig osv.
Vilda "pratar" ju väldigt mkt och jag önskar att hon kunde öppna sin söta lilla mun och tala om vad hon vill och inte,men så lär det ju inte bli. Jag måste ta det svåra beslutet åt henne och för henne,och jag tänker INTE utsätta henne för onödigt lidande. Helst vill man bara bryta ihop,men det hjälper ju inte Vilda. Jag måste vara stark för hennes skull.
Att Vilda skulle vara sjuk är svårt att tro. Hennes mun ser mkt bättre ut nu än innan helgen och jag är övertygad om att hon inte har ont. Det lilla skärsåret läker,men hon vill gärna pyssla med det,därför får det vara omlindat emellanåt.
I går gick vi en 3 timmar lång skogspromenad. Som de sprang! Man blir trött bara man ser dem. De har börjat jaga här nu,så tervarna får ha reflexer på sig i skogen. Det var härligt väder. Tervarna letade lite saker och Vilda letade efter sin råtta.....
Hon grävde som en stolle och var en lycklig tjej. Tyvärr var nog inte råttan hemma....
De ser lite kul ut i reflexerna. De ser ut att sitta hårt,men det gör de inte.....
Jag hittade MASSOR av tratt-kantareller. Tervarna hade tålamod att vänta en stund,sen strosade/kutade de runt på lite egna upptäcksfärder(jag såg dem hela tiden). Jag hade några bajs-påsar i fickan,men inte hur många som helst! När vi varit ute ca 1,5 timme så ringde P-Å (han hade sovit länge efter att ha jobbat natt). Han ville också plocka "trattisar". När han kom lite senare så fick tervarna ännu mer spring i benen. De skulle ju visa honom allt vi hittat! Här är lite av det....
När påsarna var överfulla så traskade vi hemåt,genom ett hav av "trattisar" som vi fick lämna. Vet ni hur otympligt det är att bära nästan 3 kg "trattisar"? Det är ganska många.....
I dag åkte vi bort till Adelöv och la spår. Medans de låg till sig så hade jag tänkt köra lydnad,men vi höll på att frysa ihjäl. Vi hade för lite kläder på oss. Vi gick en promenad istället. Vilda måste vara världens nyfiknaste hund. Precis allt ska hon undersöka. Kaos han liksom "svävar" runt. De har städat upp efter marknaden,men Vilda hittade en massa spännande saker. En galge,bullpapper,några brödbitar en parkeringsbiljett,en enkrona och diverse andra föremål!
P-Å hade lagt Vildas spår där Kaos gick sist. Det är fint i den skogen. På upptaget blev jag lite fundersam när hon rusade rakt ut och bara fortsatte framåt! Det var visst ett direkt-påsläpp. Mjuka små djur låg det i spåret....
Hon fastnade inte på bild när hon spårade,det gick liksom lite fort*L*. Rätt som det var så tvärnitade hon,lyfte näsan och tog några steg åt höger och plockade en pinne?!?! Det fanns ju inga pinnar i hennes spår,eller? I torsdags missade ju Kaos 2 pinnar i början på sitt spår. Duktiga lilla Vilda hade hittat en av dem. Vilken näsa de har. Hon fick massor av korv och fortsatte sen i sitt spår. Jag kan lova att det var en mkt lycklig och förvånad Vilda som hittade en stor säl i slutet. Den var så himla fin,tyckte hon....
Kaos spår var skitkul,men svårt. Det började i fin skog med ett upptag. Han gick ut fort med kollade av och valde rätt håll. Han var väldigt noggrann genom hela spåret,och låg i kärnan i princip hela tiden med låg nos. Det gick uppför o nedför och över ett kalhygge,sen genom en granplantering. Därefter gick vi genom detta...
Tempot var mkt lugnare än vanligt. Jag hade en annan lina med en knut på,lite lättare att hålla emot då. Han kom ut på grus,där han skulle över en väg och sen gå ca 15 m framåt på gruset (lite besvärligt,tyckte han)......
Jag visste att han skulle vilja söka sig in bland tallarna,därför låg det en pinne som belöning en bit fram. Snacka om sugen på korv....
Så mkt närmare korvpåsen än så här kan man väl knappast komma.....
Spåret fortsatte över gräs och sen genom en sandgrop och en sandhög,ännu mera gräs och grus....
Sågspånet var ju också lite störning(det är sen marknaden). Det var många vinklar på de öppna ytorna. Han spårade så himla bra. Duktiga Kaoset,fast han blev allt lite trött. Här väntar han på att hans slöa matte ska få fram gotte-burken...
Varför måste det ta sån tid......
Efter slutpinnen så har jag alltid ytterligare en burk,en bit bort,men till Kaos har jag nu bytt ut den mot hans boll. Han har ändå "Inte tid" att äta upp det som finns i den,han ska bara ha sin boll. Så då kan han ju lika gärna få springa och hämta den,så är han nöjd och belåten.
På em sken solen och efter att tervarna vilat sig,så låg de ute och gottade sig i solen(läs Vilda),Kaos håller sig i skuggan. Jag kämpade på med att rensa "trattisar". Det finns lite kvar till imorgon också. Jag bakade bröd och sockerkaka med äpplen.
I morgon bitti ska jag till sjukgymnasten igen,får se om vi kanske tar en sväng upp till brukshundsklubben efteråt. Sen ska jag ringa de där samtalen och troligtvis ta det svåra beslutet.
Vi vill gratulera Martin och Knuffa(Kaos syster),som idag debuterat i elitspår. 565 poäng,trots ett missförstånd på krypet som ledde till en nolla. Ni är super-duktiga och vi är stolta över er!
I går var det besöksrekord här på bloggen. Det uppskattar vi!
Det har varit jobbigt i helgen men vi har försökt göra det bästa av det. Vi har aktiverat både oss själva och tervarna. Tankarna snurrar hela tiden,man vänder o vrider på allt. Ett beslut måste tas och oavsett vad det blir så kommer vi att se till Vildas bästa. I fredags låste jag fast vid strålning,men jag är väldigt splittrad nu. Är det rätt att utsätta Vilda för det? I morgon ska jag återigen prata med veterinären på djursjukhuset och jag ska också ta kontakt med "Kattis". Den veterinären som ger Vilda akupunktur. Hon ger alltid raka och ärliga svar och hon känner Vilda väl. Vi har pratat mkt om livskvallite`. Vad är viktigt för Vilda? Vad gör henne lycklig osv.
Vilda "pratar" ju väldigt mkt och jag önskar att hon kunde öppna sin söta lilla mun och tala om vad hon vill och inte,men så lär det ju inte bli. Jag måste ta det svåra beslutet åt henne och för henne,och jag tänker INTE utsätta henne för onödigt lidande. Helst vill man bara bryta ihop,men det hjälper ju inte Vilda. Jag måste vara stark för hennes skull.
Att Vilda skulle vara sjuk är svårt att tro. Hennes mun ser mkt bättre ut nu än innan helgen och jag är övertygad om att hon inte har ont. Det lilla skärsåret läker,men hon vill gärna pyssla med det,därför får det vara omlindat emellanåt.
I går gick vi en 3 timmar lång skogspromenad. Som de sprang! Man blir trött bara man ser dem. De har börjat jaga här nu,så tervarna får ha reflexer på sig i skogen. Det var härligt väder. Tervarna letade lite saker och Vilda letade efter sin råtta.....
Hon grävde som en stolle och var en lycklig tjej. Tyvärr var nog inte råttan hemma....
De ser lite kul ut i reflexerna. De ser ut att sitta hårt,men det gör de inte.....
Jag hittade MASSOR av tratt-kantareller. Tervarna hade tålamod att vänta en stund,sen strosade/kutade de runt på lite egna upptäcksfärder(jag såg dem hela tiden). Jag hade några bajs-påsar i fickan,men inte hur många som helst! När vi varit ute ca 1,5 timme så ringde P-Å (han hade sovit länge efter att ha jobbat natt). Han ville också plocka "trattisar". När han kom lite senare så fick tervarna ännu mer spring i benen. De skulle ju visa honom allt vi hittat! Här är lite av det....
När påsarna var överfulla så traskade vi hemåt,genom ett hav av "trattisar" som vi fick lämna. Vet ni hur otympligt det är att bära nästan 3 kg "trattisar"? Det är ganska många.....
I dag åkte vi bort till Adelöv och la spår. Medans de låg till sig så hade jag tänkt köra lydnad,men vi höll på att frysa ihjäl. Vi hade för lite kläder på oss. Vi gick en promenad istället. Vilda måste vara världens nyfiknaste hund. Precis allt ska hon undersöka. Kaos han liksom "svävar" runt. De har städat upp efter marknaden,men Vilda hittade en massa spännande saker. En galge,bullpapper,några brödbitar en parkeringsbiljett,en enkrona och diverse andra föremål!
P-Å hade lagt Vildas spår där Kaos gick sist. Det är fint i den skogen. På upptaget blev jag lite fundersam när hon rusade rakt ut och bara fortsatte framåt! Det var visst ett direkt-påsläpp. Mjuka små djur låg det i spåret....
Hon fastnade inte på bild när hon spårade,det gick liksom lite fort*L*. Rätt som det var så tvärnitade hon,lyfte näsan och tog några steg åt höger och plockade en pinne?!?! Det fanns ju inga pinnar i hennes spår,eller? I torsdags missade ju Kaos 2 pinnar i början på sitt spår. Duktiga lilla Vilda hade hittat en av dem. Vilken näsa de har. Hon fick massor av korv och fortsatte sen i sitt spår. Jag kan lova att det var en mkt lycklig och förvånad Vilda som hittade en stor säl i slutet. Den var så himla fin,tyckte hon....
Kaos spår var skitkul,men svårt. Det började i fin skog med ett upptag. Han gick ut fort med kollade av och valde rätt håll. Han var väldigt noggrann genom hela spåret,och låg i kärnan i princip hela tiden med låg nos. Det gick uppför o nedför och över ett kalhygge,sen genom en granplantering. Därefter gick vi genom detta...
Tempot var mkt lugnare än vanligt. Jag hade en annan lina med en knut på,lite lättare att hålla emot då. Han kom ut på grus,där han skulle över en väg och sen gå ca 15 m framåt på gruset (lite besvärligt,tyckte han)......
Jag visste att han skulle vilja söka sig in bland tallarna,därför låg det en pinne som belöning en bit fram. Snacka om sugen på korv....
Så mkt närmare korvpåsen än så här kan man väl knappast komma.....
Spåret fortsatte över gräs och sen genom en sandgrop och en sandhög,ännu mera gräs och grus....
Sågspånet var ju också lite störning(det är sen marknaden). Det var många vinklar på de öppna ytorna. Han spårade så himla bra. Duktiga Kaoset,fast han blev allt lite trött. Här väntar han på att hans slöa matte ska få fram gotte-burken...
Varför måste det ta sån tid......
Efter slutpinnen så har jag alltid ytterligare en burk,en bit bort,men till Kaos har jag nu bytt ut den mot hans boll. Han har ändå "Inte tid" att äta upp det som finns i den,han ska bara ha sin boll. Så då kan han ju lika gärna få springa och hämta den,så är han nöjd och belåten.
På em sken solen och efter att tervarna vilat sig,så låg de ute och gottade sig i solen(läs Vilda),Kaos håller sig i skuggan. Jag kämpade på med att rensa "trattisar". Det finns lite kvar till imorgon också. Jag bakade bröd och sockerkaka med äpplen.
I morgon bitti ska jag till sjukgymnasten igen,får se om vi kanske tar en sväng upp till brukshundsklubben efteråt. Sen ska jag ringa de där samtalen och troligtvis ta det svåra beslutet.
Vi vill gratulera Martin och Knuffa(Kaos syster),som idag debuterat i elitspår. 565 poäng,trots ett missförstånd på krypet som ledde till en nolla. Ni är super-duktiga och vi är stolta över er!
I går var det besöksrekord här på bloggen. Det uppskattar vi!
*Tråkigt besked
12/9-08
Ibland känner man sig så liten här på jorden,och maktlös. Jag visste att det var ett dåligt besked. Jag begrep det när infektionen kom och munnen sen läkt så långsamt. Vilda är pigg som en mört,men.......det kommer snabbt att förändras om inget görs. Fördelen med denna typ av cancer är att den håller sig i mun o käke. Nackdelen för Vilda är att det sitter så långt bak i munnen. Det sprids visst väldigt snabbt. Ett alternativ är att börja karva i käken och hoppas på att man får bort allt,men det är svårt när det sitter så långt bak. Hon måste ju kunna tugga. Att inte göra nåt är inte heller bra. Man kan ha tur,men troligtvis växer det snabbt,på 1-2 månader och då slutar det med att Vilda inte kan äta. Hela munnen blir ett stort sår fullt av knölar. Helt otänkbart! Det veterinären tror mest på är strålbehandling. Att ge en el ett par stora doser är mest effektivt,men inte bra,riskerna är för stora. Hon vill ge Vilda strålning 3-4 ggr/vecka i 3-4 veckor. Varje gång måste hon få lugnande el sövas och det tar några timmar.
Om hon blir bra vet man inte. Eftersom Vilda är 8 år så har hon ju inte så många år kvar ens utan cancer. Behandlingen är inte riskfri och heller inte utan biverkningar. Även frisk vävnad utsätts ju för strålning. Det är heller inte helt smärtfritt. Huden blir irriterad av strålningen.
Tankarna snurrar runt,runt och jag är ledsen och ännu mera ledsen. Jag tycker att jag hanterade beskedet med hyffsat lugn,men sen kom nästa smäll. Försäkringsbolaget ersätter inte strålning! Minst 25000 kostar det,om det räcker med 1 behandlingsperiod. Sen är det täta kontroller,bensinpengar osv(strålningen ges i Jönköping)....De kunde lika gärna stuckit en kniv i ryggen på mig! Det hade inte gjort mer ont. Vi kämpar så hårt för att få ekonomin att gå ihop. 25000 är som 1 miljon för mig. På nåt sätt måste det lösa sig. Veterinären vill börja stråla om 1 vecka/10 dar(hon vill ge munnen en chans att läka helt först).
Nu orkar jag inte skriva mer om detta för tillfället.
Vi har tränat en del. I Onsdags kväll körde vi rapport. Kaos sprang ca1500-2000m,Vilda betydligt kortare eftersom hon äter pencillin. De tyckte det var så himla kul. De tog i för kung o fosterland. Vilda smet lite,så hon fick en extra sträcka. När P-Å skulle koppla henne så pep hon iväg snabbare än en avlöning-till mig! Kaos blev rejält trött,jag vågade inte skicka sista sträckan(han var så flåsig så han visslade) utan vi promenerade till P-Å. sträckan var ca.200m + en förlängning på ca.100m.
I går åkte vi iväg på fm och la spår. Medans de låg till sig körde vi lydnad med Kaos. Han började kalas på fria följet. Härlig känsla. Sen fick han lite bråttom och låg på en del....
Här tror jag att vi vinklar vänster direkt ifrån en halt.....
Inkallningen var inte problemfri denna gång heller. Han lyssnade på kommenderingen(mitt fel som oftast kör själv). Fick till ett bra ställande o läggande men tempot var inte det samma. Här står han,snygg-Kaos,med bollen bakom(belönade mellan varje)....
Tyckte genomgående att tempot var lägre än vanligt. Kanske inte så konstigt med rapporten i benen kvällen innan! Han var trött. Framåtsändandet var lite si sådär. Fina framskick och bra saktagående,var för sig. När jag satte ihop det gick det lite fort. Den här bilden är suddig men jag vill ändå visa den. Kaos har världens härligaste apporteringar. Han är laddad till tusen och ger järnet ut,men....griper ALLTID bakifrån. Det ser så läckert ut. Han vänder i luften och griper innan bakbenen landat. Det går lika snabbt tillbaka och han håller bra.......
Det var en trött gosse som lunkade till bilen för att vila lite. Vildas spår var kul. Det gick på grus,sand,mossa,avverkad skog osv. Hon hade svårt vid upptaget. Hon hittade bara bakspåret,resten var liksom borta. Eftersom den hunden aldrig bakspårar så slet hon som en galning innan hon plötsligt hittade rätt. Duktiga lilla Vilda. Leksaker och godis fanns det och jag hade gjort flera "fulingar",men hon löste det,fast fort gick! Här har hon hittat en sak....
Hon var så söt! Här gapar hon efter korven innan jag hunnit få fram den. Snacka om att vara sugen....
Hon var nöjd o belåten efter sitt spår och sprang sen som en toka och kollade av varje cm där Kaos tränat(jag hade slängt korv på backen). P-Å hade lagt Kaos spår som var ca 800m. Det gick i skogen på ganska fin terräng. Upptaget var allt annat än fint. Vet inte hur P-Å hade tänkt. Kaos hade fått nya krafter efter vilan. Han gick ut i högt tempo,men....han hade skallen med! Han kollade av snabbt som attan,men valde rätt håll. Duktiga Kaoset. Det gick bra en bit sen började han vimsa och snurra,inte alls likt honom. Han missade 2 pinnar och spårade som en kratta. Vet inte om det var så svårt el om det berodde på att han var trött el kanske på att det gick för fort....
Resten gick sen jättefint. Slutet låg i annan terräng där han först fick gå över en väg. Plättlätt tyckte Kaos,men sååå trött han var.
De somnade så sött nere i källaren. När de kom upp 3 timmar senare(Kaos var ännu trött),så blev de glatt överraskade när "mormor" var här. De hör ju inget mer än sin radio där nere. Kaos sov sen som en stock resten av kvällen. Här vilar han i sin bädd......
Han ser ju inte vetigt ut,men så ligger han o sover i bädden. Lite bus har de hunnit med. Kaos studsar som en stolle,fast Vilda är inte sämre hon....
Här vet jag inte vad de gör. Ser kul ut. Kaos med 2 huvuden....
Vildas mun må vara sjuk,men såååå söt....
Som ni ser på bilderna så har Vilda bandage på benet,men skärsåret läker fin-fint,så nu är hon utan,under lite uppsikt. Nu hoppas jag att ni alla håller tummar o klor för Vilda och att jag lär mig trolla,så jag kan fixa fram pengar. Vildas liv får liksom inte hänga på pengar! Hon ska få sin strålbehandling,så är det bara. P-Å jobbar natt och jag ska sätta mig i soffan o mysa med världens bästa Vilda och snygg-Kaos!
Vi önskar er en trevlig helg!
Ibland känner man sig så liten här på jorden,och maktlös. Jag visste att det var ett dåligt besked. Jag begrep det när infektionen kom och munnen sen läkt så långsamt. Vilda är pigg som en mört,men.......det kommer snabbt att förändras om inget görs. Fördelen med denna typ av cancer är att den håller sig i mun o käke. Nackdelen för Vilda är att det sitter så långt bak i munnen. Det sprids visst väldigt snabbt. Ett alternativ är att börja karva i käken och hoppas på att man får bort allt,men det är svårt när det sitter så långt bak. Hon måste ju kunna tugga. Att inte göra nåt är inte heller bra. Man kan ha tur,men troligtvis växer det snabbt,på 1-2 månader och då slutar det med att Vilda inte kan äta. Hela munnen blir ett stort sår fullt av knölar. Helt otänkbart! Det veterinären tror mest på är strålbehandling. Att ge en el ett par stora doser är mest effektivt,men inte bra,riskerna är för stora. Hon vill ge Vilda strålning 3-4 ggr/vecka i 3-4 veckor. Varje gång måste hon få lugnande el sövas och det tar några timmar.
Om hon blir bra vet man inte. Eftersom Vilda är 8 år så har hon ju inte så många år kvar ens utan cancer. Behandlingen är inte riskfri och heller inte utan biverkningar. Även frisk vävnad utsätts ju för strålning. Det är heller inte helt smärtfritt. Huden blir irriterad av strålningen.
Tankarna snurrar runt,runt och jag är ledsen och ännu mera ledsen. Jag tycker att jag hanterade beskedet med hyffsat lugn,men sen kom nästa smäll. Försäkringsbolaget ersätter inte strålning! Minst 25000 kostar det,om det räcker med 1 behandlingsperiod. Sen är det täta kontroller,bensinpengar osv(strålningen ges i Jönköping)....De kunde lika gärna stuckit en kniv i ryggen på mig! Det hade inte gjort mer ont. Vi kämpar så hårt för att få ekonomin att gå ihop. 25000 är som 1 miljon för mig. På nåt sätt måste det lösa sig. Veterinären vill börja stråla om 1 vecka/10 dar(hon vill ge munnen en chans att läka helt först).
Nu orkar jag inte skriva mer om detta för tillfället.
Vi har tränat en del. I Onsdags kväll körde vi rapport. Kaos sprang ca1500-2000m,Vilda betydligt kortare eftersom hon äter pencillin. De tyckte det var så himla kul. De tog i för kung o fosterland. Vilda smet lite,så hon fick en extra sträcka. När P-Å skulle koppla henne så pep hon iväg snabbare än en avlöning-till mig! Kaos blev rejält trött,jag vågade inte skicka sista sträckan(han var så flåsig så han visslade) utan vi promenerade till P-Å. sträckan var ca.200m + en förlängning på ca.100m.
I går åkte vi iväg på fm och la spår. Medans de låg till sig körde vi lydnad med Kaos. Han började kalas på fria följet. Härlig känsla. Sen fick han lite bråttom och låg på en del....
Här tror jag att vi vinklar vänster direkt ifrån en halt.....
Inkallningen var inte problemfri denna gång heller. Han lyssnade på kommenderingen(mitt fel som oftast kör själv). Fick till ett bra ställande o läggande men tempot var inte det samma. Här står han,snygg-Kaos,med bollen bakom(belönade mellan varje)....
Tyckte genomgående att tempot var lägre än vanligt. Kanske inte så konstigt med rapporten i benen kvällen innan! Han var trött. Framåtsändandet var lite si sådär. Fina framskick och bra saktagående,var för sig. När jag satte ihop det gick det lite fort. Den här bilden är suddig men jag vill ändå visa den. Kaos har världens härligaste apporteringar. Han är laddad till tusen och ger järnet ut,men....griper ALLTID bakifrån. Det ser så läckert ut. Han vänder i luften och griper innan bakbenen landat. Det går lika snabbt tillbaka och han håller bra.......
Det var en trött gosse som lunkade till bilen för att vila lite. Vildas spår var kul. Det gick på grus,sand,mossa,avverkad skog osv. Hon hade svårt vid upptaget. Hon hittade bara bakspåret,resten var liksom borta. Eftersom den hunden aldrig bakspårar så slet hon som en galning innan hon plötsligt hittade rätt. Duktiga lilla Vilda. Leksaker och godis fanns det och jag hade gjort flera "fulingar",men hon löste det,fast fort gick! Här har hon hittat en sak....
Hon var så söt! Här gapar hon efter korven innan jag hunnit få fram den. Snacka om att vara sugen....
Hon var nöjd o belåten efter sitt spår och sprang sen som en toka och kollade av varje cm där Kaos tränat(jag hade slängt korv på backen). P-Å hade lagt Kaos spår som var ca 800m. Det gick i skogen på ganska fin terräng. Upptaget var allt annat än fint. Vet inte hur P-Å hade tänkt. Kaos hade fått nya krafter efter vilan. Han gick ut i högt tempo,men....han hade skallen med! Han kollade av snabbt som attan,men valde rätt håll. Duktiga Kaoset. Det gick bra en bit sen började han vimsa och snurra,inte alls likt honom. Han missade 2 pinnar och spårade som en kratta. Vet inte om det var så svårt el om det berodde på att han var trött el kanske på att det gick för fort....
Resten gick sen jättefint. Slutet låg i annan terräng där han först fick gå över en väg. Plättlätt tyckte Kaos,men sååå trött han var.
De somnade så sött nere i källaren. När de kom upp 3 timmar senare(Kaos var ännu trött),så blev de glatt överraskade när "mormor" var här. De hör ju inget mer än sin radio där nere. Kaos sov sen som en stock resten av kvällen. Här vilar han i sin bädd......
Han ser ju inte vetigt ut,men så ligger han o sover i bädden. Lite bus har de hunnit med. Kaos studsar som en stolle,fast Vilda är inte sämre hon....
Här vet jag inte vad de gör. Ser kul ut. Kaos med 2 huvuden....
Vildas mun må vara sjuk,men såååå söt....
Som ni ser på bilderna så har Vilda bandage på benet,men skärsåret läker fin-fint,så nu är hon utan,under lite uppsikt. Nu hoppas jag att ni alla håller tummar o klor för Vilda och att jag lär mig trolla,så jag kan fixa fram pengar. Vildas liv får liksom inte hänga på pengar! Hon ska få sin strålbehandling,så är det bara. P-Å jobbar natt och jag ska sätta mig i soffan o mysa med världens bästa Vilda och snygg-Kaos!
Vi önskar er en trevlig helg!
*Lydnad och skärsår
10/9-08
I måndags fm när vi var i skogen så blev jag smått förvirrad. Tervarna hade fått leta lite saker,vilket var en utmaning eftersom det var totalt vindstilla. Varmt var det också. Jag hittade Trattkantareller som jag plockade. Tervarna fick sätta sig i mossan(annars kliver de ihjäl svampen). Båda spetsade öronen och lyssnade på något. Jag lyssnade men hörde inget,inte såg jag nåt heller. Vi gick vidare och flera gånger stannade de o lyssnade. Plötsligt tyckte jag att jag hörde nån prata. Vi var mitt inne i skogen,det fanns inga stigar. Tervarna gick på helspänn och tassade liksom på tårna! Då visslar nån och jag hör flera röster. Tydligen fanns det hund också. Det finns inte så mkt hundar här men de som har hund har inte bara en. Att möta lösa hundar i skogen är ju ingen höjdare. Jag tittade på tervarna för att se vilket håll de kikade åt. Det var ju inte till nån hjälp,de tittade åt varsitt håll. Det ekar i skogen och var ju vindstilla. Vi kunde inte lokalisera var de befann sig. Vi var på väg hemåt och plötsligt började tervarna spåra som galningar! Där kopplade jag dem. Tydligen har folket liksom gått runt oss,de har säkert inte märkt att vi var där,men så frustrerande att inte veta var de var!
Det är väl inte så märkvärdigt med folk i skogen,men nu var det ju bara röster-det kanske var pratglada spöken!
På em. fick Kaos ett lydnadspass. Det var så kul. Han var jätteladdad men fokuserad. Körde med klickern och det funkar bättre o bättre. Vi jobbade lite med vinklar,han har ju lite bråttom*L*. Gick riktigt bra. Inkallning med ställande gjorde vi också. Bara lite kortare sträckor och utan boll bakom honom för tempots skull. Det var lite "lek o bus" inkallningar,och han stannade fint i ett bra tempo. Sen blev det saktagående. WOW,säger jag bara! Så lungt och sansat. Duktiga Kaoset. Skallet var bra,han lättade ngt med höger tassen,men det bråkar jag inte med,det är så lite. Nypet i min ficka på första skallet bryr jag mig heller inte om. På en ev tävling så ser bara ena domaren det,och det kostar 1/2 poäng. Det kan vi leva med. Krypet hade han lite bråttom på. Fördelen med Kaos och kryp är att det är så väl befäst att det är lätt att korrigera honom utan att skapa stress. Det blev många halter,där han ibland hamnade lite långt fram. Efter att ha "lyft" tillbaka honom så var han superalert. Kanonfint. Vänstervinkeln var lysande. Han stördes inte ens av en groda som vi hade som åskådare i gräset. Det var som om han sa:-Flytta på dig,för här kryper jag!
Vilda var väldigt pysslig med sitt ena framben. Upptäckte att hon har skurit sig. Ett litet men djupt snitt. Vet inte vad hon gjort,hon har inget sagt. Är väl nån pinne el sten som gått till attack. Jag har rakat rent och hon har fått ett litet blått bandage. Det läker nog bra,det sitter ju en bit upp på benet,är ju värre med tassarna. Hennes mun läker långsamt. Vi får vara lite försiktiga med att ge henne nåt hårt. Där knölen satt är det nu ett hål. Himla dumt! Varje gång hon ätit så samlas det mat där. På fredag ringer veterinären om provsvaret,får väl höra lite med henne om munnen då. Jag tycker det borde vara läkt nu. Fast Vilda mår ju bra och är som vanligt.
Regn har vi fått i massor. Tervarna fäller och det blir ju inte bättre av att de ständigt är våta. I går hade vi lite tur. Regnet vräkte ner och tervarna "tjatade" om att få gå ut. -Ni får vänta lite,sa jag. Vi väntade o väntade,till slut gick vi ut,och då slutade det att regna! Blött var det i skogen,men regnfritt. Kaos hittade kantareller! Han rev upp mossan på ett ställe och där under fanns det svamp. Så man kanske kan kalla honom för kantarell-hund. Vilda är skitsur för att hon inte får leta efter råttan. Om hon bara grävde vore det ok,men hon sliter ju i rötter också och det är inte bra för munnen. Hon får låta råttorna vara ett tag.
Örni har varit HEMSK nån vecka nu. Hon gallskriker så fort jag inte är nära henne. P-Å kom med förslaget att vi skulle sätta buren på en te-vagn,så kunde jag dra med mig både Örni o buren! Ha,ha,himla kul. I går kväll levererade hon ytterligare ett ägg,och fler är det nog på gång,för hon skriker i dag också. Dumma lilla höna.
I em slutar P-Å tidigt och vi ska lägga spår el köra rapport,har inte bestämt vilket än. Gråmulet o trist är det och regnet kommer o går. Idag blir det inga bilder. Kameran gillar inte mulet väder o regn.
I måndags fm när vi var i skogen så blev jag smått förvirrad. Tervarna hade fått leta lite saker,vilket var en utmaning eftersom det var totalt vindstilla. Varmt var det också. Jag hittade Trattkantareller som jag plockade. Tervarna fick sätta sig i mossan(annars kliver de ihjäl svampen). Båda spetsade öronen och lyssnade på något. Jag lyssnade men hörde inget,inte såg jag nåt heller. Vi gick vidare och flera gånger stannade de o lyssnade. Plötsligt tyckte jag att jag hörde nån prata. Vi var mitt inne i skogen,det fanns inga stigar. Tervarna gick på helspänn och tassade liksom på tårna! Då visslar nån och jag hör flera röster. Tydligen fanns det hund också. Det finns inte så mkt hundar här men de som har hund har inte bara en. Att möta lösa hundar i skogen är ju ingen höjdare. Jag tittade på tervarna för att se vilket håll de kikade åt. Det var ju inte till nån hjälp,de tittade åt varsitt håll. Det ekar i skogen och var ju vindstilla. Vi kunde inte lokalisera var de befann sig. Vi var på väg hemåt och plötsligt började tervarna spåra som galningar! Där kopplade jag dem. Tydligen har folket liksom gått runt oss,de har säkert inte märkt att vi var där,men så frustrerande att inte veta var de var!
Det är väl inte så märkvärdigt med folk i skogen,men nu var det ju bara röster-det kanske var pratglada spöken!
På em. fick Kaos ett lydnadspass. Det var så kul. Han var jätteladdad men fokuserad. Körde med klickern och det funkar bättre o bättre. Vi jobbade lite med vinklar,han har ju lite bråttom*L*. Gick riktigt bra. Inkallning med ställande gjorde vi också. Bara lite kortare sträckor och utan boll bakom honom för tempots skull. Det var lite "lek o bus" inkallningar,och han stannade fint i ett bra tempo. Sen blev det saktagående. WOW,säger jag bara! Så lungt och sansat. Duktiga Kaoset. Skallet var bra,han lättade ngt med höger tassen,men det bråkar jag inte med,det är så lite. Nypet i min ficka på första skallet bryr jag mig heller inte om. På en ev tävling så ser bara ena domaren det,och det kostar 1/2 poäng. Det kan vi leva med. Krypet hade han lite bråttom på. Fördelen med Kaos och kryp är att det är så väl befäst att det är lätt att korrigera honom utan att skapa stress. Det blev många halter,där han ibland hamnade lite långt fram. Efter att ha "lyft" tillbaka honom så var han superalert. Kanonfint. Vänstervinkeln var lysande. Han stördes inte ens av en groda som vi hade som åskådare i gräset. Det var som om han sa:-Flytta på dig,för här kryper jag!
Vilda var väldigt pysslig med sitt ena framben. Upptäckte att hon har skurit sig. Ett litet men djupt snitt. Vet inte vad hon gjort,hon har inget sagt. Är väl nån pinne el sten som gått till attack. Jag har rakat rent och hon har fått ett litet blått bandage. Det läker nog bra,det sitter ju en bit upp på benet,är ju värre med tassarna. Hennes mun läker långsamt. Vi får vara lite försiktiga med att ge henne nåt hårt. Där knölen satt är det nu ett hål. Himla dumt! Varje gång hon ätit så samlas det mat där. På fredag ringer veterinären om provsvaret,får väl höra lite med henne om munnen då. Jag tycker det borde vara läkt nu. Fast Vilda mår ju bra och är som vanligt.
Regn har vi fått i massor. Tervarna fäller och det blir ju inte bättre av att de ständigt är våta. I går hade vi lite tur. Regnet vräkte ner och tervarna "tjatade" om att få gå ut. -Ni får vänta lite,sa jag. Vi väntade o väntade,till slut gick vi ut,och då slutade det att regna! Blött var det i skogen,men regnfritt. Kaos hittade kantareller! Han rev upp mossan på ett ställe och där under fanns det svamp. Så man kanske kan kalla honom för kantarell-hund. Vilda är skitsur för att hon inte får leta efter råttan. Om hon bara grävde vore det ok,men hon sliter ju i rötter också och det är inte bra för munnen. Hon får låta råttorna vara ett tag.
Örni har varit HEMSK nån vecka nu. Hon gallskriker så fort jag inte är nära henne. P-Å kom med förslaget att vi skulle sätta buren på en te-vagn,så kunde jag dra med mig både Örni o buren! Ha,ha,himla kul. I går kväll levererade hon ytterligare ett ägg,och fler är det nog på gång,för hon skriker i dag också. Dumma lilla höna.
I em slutar P-Å tidigt och vi ska lägga spår el köra rapport,har inte bestämt vilket än. Gråmulet o trist är det och regnet kommer o går. Idag blir det inga bilder. Kameran gillar inte mulet väder o regn.
*Lydnad,regn och spår
8/9-08
Helgen har bara försvunnit! Vad snabbt de passerar ibland. Vilda mår bra,infektionen har dämpats och hon luktar nu inte så illa i munnen. Läkt är det inte än,det tar väl ett tag. Vädret har varit märkligt. Antingen blåsigt o skitkallt,eller regn,kvallmigt och varmt. Vi har kört lååånga budföringar med Kaos. Oj så flåsig han blev,men som han springer. Vi kan nog börja länga sträckorna lite nu. Jag får väl ta fram cykeln också. Han har bra kondis men lite till skadar ju aldrig. Här pausar han lite i skogen. Han var så trött så han brydde sig inte om att "skaka" rätt halsbandet som jag bara la bakom öronen.....
Han sitter som en gammal gubbe! Problemet för honom är inte springet i benen-det finns där,utan han måste lära sig att hushålla på krafterna. Lätt med en terv-pojke! Han tar i för mkt i början. Därför är cykling i ett lågt och jämt tempo bra.
Vilda var skitsur för att inte hon fick springa,men hon fick vara lös under promenaden.
På fredagen var det jättevarmt. Vi körde lydnad på ett fält. Eftersom Vilda gallskrek i bilen så fick hon sitta kopplad hos P-Å,man orkar inte höra på henne. Bilen stod så nära. Rätt som det var så kom lilla Vilda farande mot mig. -Varför släppte du henne? Frågade jag P-Å. Han såg mkt förvånad ut där han stod med ett halvt koppel i näven! Det hade gått av. Så kan det gå med över 20 år gamla koppel. Jag har bara använt det vid träning,litet o tunnt o smidigt att stoppa i fickan. Nu är det väldigt kort också *L*!
Kaos var jätte-laddad. Han höll fin possition på foten(körde med klickern). Hade tänkt traggla med framåtsändande,men....vi fastnade på inkallningen. Han brukar göra det så fint. Snabbt o jämt tempo,snabbt stå o ligg osv. Nu hade han inte en susning om vad stå var för nåt! Jag vet inte hur många sträckor jag gick,tillslut bara pekade jag bortåt och han luffsade iväg o la sig framför bollen. Efter många om och men så hajjade han läget. Här bromsar han in till ställandet.....
Läggandet struntade vi i. Han fick gå sakta genom konerna,och nu var han ju trött. Han tassade så fint. Sen gjorde jag ett framskick. Han saktade ner innan konerna,tassade fint igenom,men sen blev det tilt......
Vad var det man skulle göra sen? Han funderade lite. Jag fortsatte att gå mot honom. Han började gå mot mig,men när vi var "nos mot nos",så vände han om igen och traskade på åt rätt håll......
Inte så lätt att komma ihåg allt. Han var ju lite trött i skallen efter tragglandet med inkallningen. Vi körde några vändor och jag var nöjd. Vi avslutade med lite skoj-inkallningar på kort avstånd,där jag ställde honom nära mig. Här kommer han med sin boll....
Vilda ville också göra nåt. Jisses vad laddad hon var! Först lite uppvärming i form av slalom mellan mina ben. Hon var lite för ivrig,så det blev en baklänges variant *L*......
Hennes fria följ var helt gudomligt! Sen fick även hon köra inkallning med stå o ligg. Klockrent,trots att det är evigheter sen sist. Den här bilden är suddig men hon ser sååå lycklig ut när hon springer tillbaka för att hämta sin boll,jisses vilken fart.....
Kryp gör jag ju normalt inte med henne,men ryggen är så pass bra så vi testade lite. Hon hade bråttom,annars var det hur fint som helst. Både halter och vinklar...
På eftermiddagen kom regnet och jag ägnade mig åt att baka äppel-kakor,göra äppelmos och färskost. Undra om man kan äta ihjäl sig på äpplen? Jag vägrar att slänga ut alla till djuren. De får massor men det är ju synd om de ska äta upp alla.
På lördagen vräkte regnet ner hela dagen. Det roligaste som hände för tervarna var en skogspromenad. På kvällen blev det lite uppehåll. Här är en bild på vår kvällshimmel. Åskan finns där bakom....
På söndagen var det grått o mulet. Varmt var det också. Vi åkte iväg o la spår. Vilda fick ett litet kort med leksaker och godisburkar. Pinnarna kan ju göra henne illa i munnen. Vilken fart hon hade!!!! Inte lätt att ta några vetiga bilder. Blixten hängde inte heller med i det mulna vädret....
Här har hon hittat en leksak.....
Hon var så duktig och tyckte det var ett himla kul spår med många godis-burkar!
Längden på Kaos spår var nog ca. 700-800m. P-Å tog en bild när jag släppte iväg honom på upptaget.......
Jisses! Det var liksom bara att hänga med i snöret. Trots det höga tempot så kollade han av och valde rätt håll,men fort gick det! På nåt ställe snurrade han lite,det var nåt som störde honom,kanske vilt,vad vet jag? Han löste det iallafall,men sååå himla fort det gick! Jag hade inte en chans att hålla emot. P-Å försökte ta lite bilder,men på de flesta ser man bara naturen och en lina! Det är ju trevligt med 63 naturbilder*L*! Här startar vi efter en pinne.....
De tyckter det är så kul att spåra och de ger verkligen järnet. Han var duktig gossen. Det känns i min rygg efter såna här strapatser,men ibland är de värt det. Även jag tycker ju det är kul och jag slutar aldrig att förvånas över deras nosarbete. Vi hade verkligen tur med vädret. När vi kom hem så började det ösregna och fortsatte så resten av dagen.
Tervarna var trötta o nöjda. Jag ägnade mig åt att baka bröd. På kvällen kom de ut i köket och "tjatade" om sin mat. För att slippa ha dem rännandes där så fick de maten lite tidigare. När jag satt ner skålarna så kom jag på att jag glömt Vildas medicin. Medans de åt så tog jag fram korv och la tabletten i. När de ätit upp så fick de sina korvbitar(Kaos tror att han också får medicin). Skålarna var tomma,men Vilda brukar vara väldigt noga med att "diska" sin. Nu gick Kaos till hennes skål och jag hann tänka-var hon verkligen färdig? Fast hon hade ju lämnat sin skål. Jag vände ryggen till och skulle lägga in korven....då small det! Vilket liv. Vem som började vet jag inte men jag kan väl gissa att Vilda blev sur för att Kaos gick till hennes skål,och han tyckte väl att det var ok,eftersom hon lämnat den.
I detta huset så har vi 2 enkla regler. Man bråkar inte om mig eller mat! Jag blir galet arg! Det är så sällan det händer och då är det i regel nåt missförstånd. Nu var de trötta o kinkiga. De skadar aldrig varann men de låter som vargar och tussarna flyger. Nu var det ju lite olyckligt med Vildas mun. Kaos som är stor o stark hamnade överst och Vilda fick troligtvis tag i hans fästinghalsband. När P-Å kom farande så hade jag fått tag i dem(min röst räckte inte denna gången). Jag hivade ut Kaos i hallen och Vilda åt andra hållet,jag var så arg så jag höll på att gå upp i atomer! Man grälar inte om tomma skålar. Resultatet av deras gruff. De var några tussar fattigare och Vilda blödde i munnen. Jag tyckte inte ett dugg synd om henne. Jag tror det var hon som började,fast Kaos hade ju inte behövt käfta emot. De var lika dumma båda två. Det var lite spänt på kvällen,Vilda lät inte Kaos komma nära henne och han hade förstånd att hålla sig undan. Ibland är de som 2 barnungar.
Nu är hösten ett faktum.....
Helgen har bara försvunnit! Vad snabbt de passerar ibland. Vilda mår bra,infektionen har dämpats och hon luktar nu inte så illa i munnen. Läkt är det inte än,det tar väl ett tag. Vädret har varit märkligt. Antingen blåsigt o skitkallt,eller regn,kvallmigt och varmt. Vi har kört lååånga budföringar med Kaos. Oj så flåsig han blev,men som han springer. Vi kan nog börja länga sträckorna lite nu. Jag får väl ta fram cykeln också. Han har bra kondis men lite till skadar ju aldrig. Här pausar han lite i skogen. Han var så trött så han brydde sig inte om att "skaka" rätt halsbandet som jag bara la bakom öronen.....
Han sitter som en gammal gubbe! Problemet för honom är inte springet i benen-det finns där,utan han måste lära sig att hushålla på krafterna. Lätt med en terv-pojke! Han tar i för mkt i början. Därför är cykling i ett lågt och jämt tempo bra.
Vilda var skitsur för att inte hon fick springa,men hon fick vara lös under promenaden.
På fredagen var det jättevarmt. Vi körde lydnad på ett fält. Eftersom Vilda gallskrek i bilen så fick hon sitta kopplad hos P-Å,man orkar inte höra på henne. Bilen stod så nära. Rätt som det var så kom lilla Vilda farande mot mig. -Varför släppte du henne? Frågade jag P-Å. Han såg mkt förvånad ut där han stod med ett halvt koppel i näven! Det hade gått av. Så kan det gå med över 20 år gamla koppel. Jag har bara använt det vid träning,litet o tunnt o smidigt att stoppa i fickan. Nu är det väldigt kort också *L*!
Kaos var jätte-laddad. Han höll fin possition på foten(körde med klickern). Hade tänkt traggla med framåtsändande,men....vi fastnade på inkallningen. Han brukar göra det så fint. Snabbt o jämt tempo,snabbt stå o ligg osv. Nu hade han inte en susning om vad stå var för nåt! Jag vet inte hur många sträckor jag gick,tillslut bara pekade jag bortåt och han luffsade iväg o la sig framför bollen. Efter många om och men så hajjade han läget. Här bromsar han in till ställandet.....
Läggandet struntade vi i. Han fick gå sakta genom konerna,och nu var han ju trött. Han tassade så fint. Sen gjorde jag ett framskick. Han saktade ner innan konerna,tassade fint igenom,men sen blev det tilt......
Vad var det man skulle göra sen? Han funderade lite. Jag fortsatte att gå mot honom. Han började gå mot mig,men när vi var "nos mot nos",så vände han om igen och traskade på åt rätt håll......
Inte så lätt att komma ihåg allt. Han var ju lite trött i skallen efter tragglandet med inkallningen. Vi körde några vändor och jag var nöjd. Vi avslutade med lite skoj-inkallningar på kort avstånd,där jag ställde honom nära mig. Här kommer han med sin boll....
Vilda ville också göra nåt. Jisses vad laddad hon var! Först lite uppvärming i form av slalom mellan mina ben. Hon var lite för ivrig,så det blev en baklänges variant *L*......
Hennes fria följ var helt gudomligt! Sen fick även hon köra inkallning med stå o ligg. Klockrent,trots att det är evigheter sen sist. Den här bilden är suddig men hon ser sååå lycklig ut när hon springer tillbaka för att hämta sin boll,jisses vilken fart.....
Kryp gör jag ju normalt inte med henne,men ryggen är så pass bra så vi testade lite. Hon hade bråttom,annars var det hur fint som helst. Både halter och vinklar...
På eftermiddagen kom regnet och jag ägnade mig åt att baka äppel-kakor,göra äppelmos och färskost. Undra om man kan äta ihjäl sig på äpplen? Jag vägrar att slänga ut alla till djuren. De får massor men det är ju synd om de ska äta upp alla.
På lördagen vräkte regnet ner hela dagen. Det roligaste som hände för tervarna var en skogspromenad. På kvällen blev det lite uppehåll. Här är en bild på vår kvällshimmel. Åskan finns där bakom....
På söndagen var det grått o mulet. Varmt var det också. Vi åkte iväg o la spår. Vilda fick ett litet kort med leksaker och godisburkar. Pinnarna kan ju göra henne illa i munnen. Vilken fart hon hade!!!! Inte lätt att ta några vetiga bilder. Blixten hängde inte heller med i det mulna vädret....
Här har hon hittat en leksak.....
Hon var så duktig och tyckte det var ett himla kul spår med många godis-burkar!
Längden på Kaos spår var nog ca. 700-800m. P-Å tog en bild när jag släppte iväg honom på upptaget.......
Jisses! Det var liksom bara att hänga med i snöret. Trots det höga tempot så kollade han av och valde rätt håll,men fort gick det! På nåt ställe snurrade han lite,det var nåt som störde honom,kanske vilt,vad vet jag? Han löste det iallafall,men sååå himla fort det gick! Jag hade inte en chans att hålla emot. P-Å försökte ta lite bilder,men på de flesta ser man bara naturen och en lina! Det är ju trevligt med 63 naturbilder*L*! Här startar vi efter en pinne.....
De tyckter det är så kul att spåra och de ger verkligen järnet. Han var duktig gossen. Det känns i min rygg efter såna här strapatser,men ibland är de värt det. Även jag tycker ju det är kul och jag slutar aldrig att förvånas över deras nosarbete. Vi hade verkligen tur med vädret. När vi kom hem så började det ösregna och fortsatte så resten av dagen.
Tervarna var trötta o nöjda. Jag ägnade mig åt att baka bröd. På kvällen kom de ut i köket och "tjatade" om sin mat. För att slippa ha dem rännandes där så fick de maten lite tidigare. När jag satt ner skålarna så kom jag på att jag glömt Vildas medicin. Medans de åt så tog jag fram korv och la tabletten i. När de ätit upp så fick de sina korvbitar(Kaos tror att han också får medicin). Skålarna var tomma,men Vilda brukar vara väldigt noga med att "diska" sin. Nu gick Kaos till hennes skål och jag hann tänka-var hon verkligen färdig? Fast hon hade ju lämnat sin skål. Jag vände ryggen till och skulle lägga in korven....då small det! Vilket liv. Vem som började vet jag inte men jag kan väl gissa att Vilda blev sur för att Kaos gick till hennes skål,och han tyckte väl att det var ok,eftersom hon lämnat den.
I detta huset så har vi 2 enkla regler. Man bråkar inte om mig eller mat! Jag blir galet arg! Det är så sällan det händer och då är det i regel nåt missförstånd. Nu var de trötta o kinkiga. De skadar aldrig varann men de låter som vargar och tussarna flyger. Nu var det ju lite olyckligt med Vildas mun. Kaos som är stor o stark hamnade överst och Vilda fick troligtvis tag i hans fästinghalsband. När P-Å kom farande så hade jag fått tag i dem(min röst räckte inte denna gången). Jag hivade ut Kaos i hallen och Vilda åt andra hållet,jag var så arg så jag höll på att gå upp i atomer! Man grälar inte om tomma skålar. Resultatet av deras gruff. De var några tussar fattigare och Vilda blödde i munnen. Jag tyckte inte ett dugg synd om henne. Jag tror det var hon som började,fast Kaos hade ju inte behövt käfta emot. De var lika dumma båda två. Det var lite spänt på kvällen,Vilda lät inte Kaos komma nära henne och han hade förstånd att hålla sig undan. Ibland är de som 2 barnungar.
Nu är hösten ett faktum.....
*Vilda igen
4/9-08
Vilda tackar så mkt för all omtanke och vänliga ord. Hon känner säkert att det är många som bryr sig om hur hon mår. Till Casey o Ezy-Vilda gräver snart fram nya råttor. Det måste hon ju! Det är ju hennes uppgift här i livet. Vem skulle annars hålla reda på rått o möss-beståndet.
Till brorsan Eddy-hm.....nån glass har det inte blivit. Himla dumt att hennes tröga matte inte tänkt på det,vi får fixa glass idag(någon glupsk två-bening har ätit upp det sista i frysen).
Till Nickie-Vilda tigger alltid,men de råkade nog operera bort minnet också! 10 min efter maten så hävdar Vilda med bestämdhet att hon är utsvulten,hon har inget minne av att hon ätit. Lite extra har det blivit. Mjuk mat innebär ju korv o annat gott.
Zacks kram värmde gott när Vilda var lite frusen efter narkosen.
Hon mår bra lilla skruttan,men är trött. I går när jag var hos sjukgymnasten så var de med i bilen,ville inte lämna henne själv. Vad hon lipade! Hennes mamma gick ju ifrån henne i 20 långa minuter! Att P-Å var kvar i bilen spelade ingen roll för den lilla mamme-grisen. Hon blir sån några dagar efter att hon varit iväg utan mig. Hon är ängslig för att jag ska lämna henne igen.
Det var inte världens bästa väder igår,det regnade och blåste nästan storm. Vilda fick inte springa lös,då är risken stor att hon börjar leta råttor och det innebär att hon sliter o drar i rötter som är ivägen för hennes grävande. På em var det lite bättre väder och tervarna låg ute i trädgården och vilade. Man får passa lite på henne. Äpplena faller ner från träden hela tiden och det är ju gott att äta,men hårt.
Ett litet bus-fnatt fick hon till Kaos stora glädje,men den glädjen var kortvarig. Man kan ju ta det lungt nån dag,även om man heter Vilda! Kaos tycker nog att hon är lite trist,hon sover ju så mkt,men han är duktig och låter henne vara ifred. Hundar är ju så smarta,han märker ju att hon inte är riktigt ok.
Nåt roligt för hans del blev det inte,fast han hjälpte mig att klippa till tyg till nya gardiner. Han är lite kul. Hela golvet var fullt av tyg men han klev inte på det utan låg o kikade och tassade runt när han ville förbi. I dag ska han få göra lite nytta i skogen,så inte hjärnan börjar koka över.
Det ser inte riktigt bra ut i Vildas mun. Det luktar infektion. Har ringt veterinären och hon ska få antibiotika. Det kunde de väl gett från början! Hoppas det inte blir nåt mer strul nu.
I dag går Adelövs marknad av stapeln. Hela veckan har det varit rörigt därborta. Det är ju där vi brukar träna. Det ligger ca.5 km härifrån. Lilla Adelöv är inte stort men idag beräknas det komma ca 50000 besökare!!!!!!! Har man inte varit där så är det svårt att förstå hur himla stort det är. Jag tror att Adelöv är en av Sveriges äldsta marknader. Jag tänker INTE gå dit,fast det ska P-Å i em efter jobbet. Jag gillar inte att trängas med en massa folk. Från morgon till kväll så går det massor av extra bussar,fast P-Å slapp köra dit i år. Han kör till Tranås nu på morgonen,så lite rörigt blir det ju för hans del ändå. Det är svårt att förstå hur så många människor o bilar ska få plats där vi brukar vara,tervarna tar ju upp hela ytan när de springer där!
När jag släppte ut tervarna i dag så vrål-skällde de! Det var en räv här utanför. Den var jätte stor men såg frisk o fin ut. Den kikade på hundarna och luffsade sen iväg in i skogen. Den var på väg ner mot grannen(den ska nog äta frukost,kattungar). Den lär nog bli mätt. Hennes katt-bestånd har gått överstyr. Det finns nog ca. 20-30 kattungar+ minst lika många vuxna. Så kan man ju inte ha det. Fast hon bryr sig tyvärr inte. Det är synd om katterna,de är skabbiga o magra. Kommunen är kontaktade,fast där går det långsamt.
Jag ska se om det kan bli lite bilder till nästa gång,fast det är ruskigt smidigt att bara skriva.
Vilda tackar så mkt för all omtanke och vänliga ord. Hon känner säkert att det är många som bryr sig om hur hon mår. Till Casey o Ezy-Vilda gräver snart fram nya råttor. Det måste hon ju! Det är ju hennes uppgift här i livet. Vem skulle annars hålla reda på rått o möss-beståndet.
Till brorsan Eddy-hm.....nån glass har det inte blivit. Himla dumt att hennes tröga matte inte tänkt på det,vi får fixa glass idag(någon glupsk två-bening har ätit upp det sista i frysen).
Till Nickie-Vilda tigger alltid,men de råkade nog operera bort minnet också! 10 min efter maten så hävdar Vilda med bestämdhet att hon är utsvulten,hon har inget minne av att hon ätit. Lite extra har det blivit. Mjuk mat innebär ju korv o annat gott.
Zacks kram värmde gott när Vilda var lite frusen efter narkosen.
Hon mår bra lilla skruttan,men är trött. I går när jag var hos sjukgymnasten så var de med i bilen,ville inte lämna henne själv. Vad hon lipade! Hennes mamma gick ju ifrån henne i 20 långa minuter! Att P-Å var kvar i bilen spelade ingen roll för den lilla mamme-grisen. Hon blir sån några dagar efter att hon varit iväg utan mig. Hon är ängslig för att jag ska lämna henne igen.
Det var inte världens bästa väder igår,det regnade och blåste nästan storm. Vilda fick inte springa lös,då är risken stor att hon börjar leta råttor och det innebär att hon sliter o drar i rötter som är ivägen för hennes grävande. På em var det lite bättre väder och tervarna låg ute i trädgården och vilade. Man får passa lite på henne. Äpplena faller ner från träden hela tiden och det är ju gott att äta,men hårt.
Ett litet bus-fnatt fick hon till Kaos stora glädje,men den glädjen var kortvarig. Man kan ju ta det lungt nån dag,även om man heter Vilda! Kaos tycker nog att hon är lite trist,hon sover ju så mkt,men han är duktig och låter henne vara ifred. Hundar är ju så smarta,han märker ju att hon inte är riktigt ok.
Nåt roligt för hans del blev det inte,fast han hjälpte mig att klippa till tyg till nya gardiner. Han är lite kul. Hela golvet var fullt av tyg men han klev inte på det utan låg o kikade och tassade runt när han ville förbi. I dag ska han få göra lite nytta i skogen,så inte hjärnan börjar koka över.
Det ser inte riktigt bra ut i Vildas mun. Det luktar infektion. Har ringt veterinären och hon ska få antibiotika. Det kunde de väl gett från början! Hoppas det inte blir nåt mer strul nu.
I dag går Adelövs marknad av stapeln. Hela veckan har det varit rörigt därborta. Det är ju där vi brukar träna. Det ligger ca.5 km härifrån. Lilla Adelöv är inte stort men idag beräknas det komma ca 50000 besökare!!!!!!! Har man inte varit där så är det svårt att förstå hur himla stort det är. Jag tror att Adelöv är en av Sveriges äldsta marknader. Jag tänker INTE gå dit,fast det ska P-Å i em efter jobbet. Jag gillar inte att trängas med en massa folk. Från morgon till kväll så går det massor av extra bussar,fast P-Å slapp köra dit i år. Han kör till Tranås nu på morgonen,så lite rörigt blir det ju för hans del ändå. Det är svårt att förstå hur så många människor o bilar ska få plats där vi brukar vara,tervarna tar ju upp hela ytan när de springer där!
När jag släppte ut tervarna i dag så vrål-skällde de! Det var en räv här utanför. Den var jätte stor men såg frisk o fin ut. Den kikade på hundarna och luffsade sen iväg in i skogen. Den var på väg ner mot grannen(den ska nog äta frukost,kattungar). Den lär nog bli mätt. Hennes katt-bestånd har gått överstyr. Det finns nog ca. 20-30 kattungar+ minst lika många vuxna. Så kan man ju inte ha det. Fast hon bryr sig tyvärr inte. Det är synd om katterna,de är skabbiga o magra. Kommunen är kontaktade,fast där går det långsamt.
Jag ska se om det kan bli lite bilder till nästa gång,fast det är ruskigt smidigt att bara skriva.
*Lugn natt
3/9-08
Vilda verkar ha sovit gott i natt,jag har inget märkt i allafall. Hon låg o vilade hela em och kvällen i går. Vi fick med några tabletter hem,smärtstillande och vid 16-tiden igår fick hon en. Det var inte nåt upp-piggande precis*L*! Jösses vad groggy hon blev. Läste om medicinen som inte fanns med bland djurläkemedel utan var registrerad för människor. Ett morfinpreparat mot smärta. Människor skulle ta 1-2 tabletter,Vilda var ordinerad 1 var 6:e timme första dagen och sen idag nån vid behov.
Vi var rejält trötta på kvällen men fick vänta med sängen tills kl.10,så Vilda kunde få mer medicin. Hon hade ont på kvällen. Svullnaden tilltog,men har gått ner lite idag. Hon verkar rätt ok tycker jag. Har ätit och kissat(det är ett dygn sen). Tikar är ju otroliga med att hålla sig. Hon var ute flera gånger i går men stod bara o glodde.
Jag ska till sjukgymnasten nu på morgonen. Vi får se om Vilda orkar hänga med en tur till skogen senare.
Vilda verkar ha sovit gott i natt,jag har inget märkt i allafall. Hon låg o vilade hela em och kvällen i går. Vi fick med några tabletter hem,smärtstillande och vid 16-tiden igår fick hon en. Det var inte nåt upp-piggande precis*L*! Jösses vad groggy hon blev. Läste om medicinen som inte fanns med bland djurläkemedel utan var registrerad för människor. Ett morfinpreparat mot smärta. Människor skulle ta 1-2 tabletter,Vilda var ordinerad 1 var 6:e timme första dagen och sen idag nån vid behov.
Vi var rejält trötta på kvällen men fick vänta med sängen tills kl.10,så Vilda kunde få mer medicin. Hon hade ont på kvällen. Svullnaden tilltog,men har gått ner lite idag. Hon verkar rätt ok tycker jag. Har ätit och kissat(det är ett dygn sen). Tikar är ju otroliga med att hålla sig. Hon var ute flera gånger i går men stod bara o glodde.
Jag ska till sjukgymnasten nu på morgonen. Vi får se om Vilda orkar hänga med en tur till skogen senare.
*Vilda opererad
2/9-08
Nu är vi hemma igen och Vilda är opererad. Hon är såklart jätte-trött och lite pipig. Hon vill att jag ska vara nära,hon är ju ängslig att jag ska lämna henne igen. Själva operationen gick bra,men tyvärr har de karvat rejält då de misstänker att knölen inte är snäll. På morgonen så gav Kattis hopp om att den nog var ofarlig,men när de började ta bort den så såg det inte bra ut. Vi får nu vänta ca.10 dar på provsvaret. 10 lååånga dagar! Vilda är svullen i munnen o på kinden och säkert har hon ont. Hon tål ju inte vanligt smärtstillande men de har nu provat med en sort som inte innehåller anti-inflammatoriskt. Sist hon opererades fick hon klara sig utan,men tydligen ska det vara väldigt smärtsamt i munnen. Hon blöder lite men det är normalt att det gör det nåt dygn. Mat har hon ätit med god aptit.
Vi trodde att hon skulle bli glad när hon träffade Kattis,men inte! Hon märkte direkt att det var nåt skumt på gång. Kattis ska inte vara där och inte i den situationen! Hon är så snäll lilla Vilda,hon följde med till op,utan att protestera nåt.
I dag ska hon bara vila och förhoppningsvis är hon lite piggare imorgon. Hon får bara äta jätte-mjuk mat(de betonade jätte-mjuk) i några dagar,inte gnaga på nåt el bita i hårda saker. De andra knölarna är små och växer knappt nåt,därför låter man dem vara,så länge de inte börjar växa fort. Det är tydligen oftast inte samma typ av knölar som växer i mun o svalg som på övriga kroppen.
Om det nu visar sig att det är cancer så får vi ta det då,nu fokuserar vi på att Vilda ska bli som vanligt igen och slippa ha ont. Så klart är det oroligt men så länge vi inte vet så får vi försöka hålla hoppet vid liv.
Kaos tycker att Vilda luktar helskumt,och det förstår jag,även jag känner ju en annorlunda doft. Kaos den byfånen har struttat runt nere vid djursjukhuset och tyckt att han var "King of Jönköping"! Jisses vad han mullrar när han pinkar! Fast så himla stor tycker jag inte att han är.
Skriver mer i morgon.
Nu är vi hemma igen och Vilda är opererad. Hon är såklart jätte-trött och lite pipig. Hon vill att jag ska vara nära,hon är ju ängslig att jag ska lämna henne igen. Själva operationen gick bra,men tyvärr har de karvat rejält då de misstänker att knölen inte är snäll. På morgonen så gav Kattis hopp om att den nog var ofarlig,men när de började ta bort den så såg det inte bra ut. Vi får nu vänta ca.10 dar på provsvaret. 10 lååånga dagar! Vilda är svullen i munnen o på kinden och säkert har hon ont. Hon tål ju inte vanligt smärtstillande men de har nu provat med en sort som inte innehåller anti-inflammatoriskt. Sist hon opererades fick hon klara sig utan,men tydligen ska det vara väldigt smärtsamt i munnen. Hon blöder lite men det är normalt att det gör det nåt dygn. Mat har hon ätit med god aptit.
Vi trodde att hon skulle bli glad när hon träffade Kattis,men inte! Hon märkte direkt att det var nåt skumt på gång. Kattis ska inte vara där och inte i den situationen! Hon är så snäll lilla Vilda,hon följde med till op,utan att protestera nåt.
I dag ska hon bara vila och förhoppningsvis är hon lite piggare imorgon. Hon får bara äta jätte-mjuk mat(de betonade jätte-mjuk) i några dagar,inte gnaga på nåt el bita i hårda saker. De andra knölarna är små och växer knappt nåt,därför låter man dem vara,så länge de inte börjar växa fort. Det är tydligen oftast inte samma typ av knölar som växer i mun o svalg som på övriga kroppen.
Om det nu visar sig att det är cancer så får vi ta det då,nu fokuserar vi på att Vilda ska bli som vanligt igen och slippa ha ont. Så klart är det oroligt men så länge vi inte vet så får vi försöka hålla hoppet vid liv.
Kaos tycker att Vilda luktar helskumt,och det förstår jag,även jag känner ju en annorlunda doft. Kaos den byfånen har struttat runt nere vid djursjukhuset och tyckt att han var "King of Jönköping"! Jisses vad han mullrar när han pinkar! Fast så himla stor tycker jag inte att han är.
Skriver mer i morgon.
*Rapport-träning
1/9-08
I går körde vi höstens första Rapport. Uppvärmning i form av lång promenad och sen uppletande. Att det kan vara så kul att leta saker! Myggen var ruskigt elaka. Vilda var pigg som en mört i skogen,det var skönt väder,inte så varmt. Vi körde lite kortare sträckor eftersom det är ett tag sen sist. Kaos tog i för kung och fosterland,att han håller sig på benen! Han blev snabbt väldigt flåsig och började vissla,han låter som ett ånglok. Han fick pausa tills andningen hade lungnat sig lite. Lilla damen kan inte hålla tyst på stationerna. Hon gallskriker när Kaos får springa. Hon var så pigg o glad och ville sååå gärna springa. Klart hon fick,fast inte lika mkt som Kaos. Hon var som en duracellkanin. Benen gick som trummpinnar. Det såg för kul ut. Hon var lite "smartare" än Kaos. Hon tog en liten omväg in till mig,då slapp hon springa över en massa ris o grenar. P-Å hade lite svårt att få iväg Kaos,näst sista sträckan. Han hade en boll som lockade lite mer än mig. Det ser jag som possitivt. Vi har ju jobbat på att han ska ha mer dragning till P-Å. Vi avslutade sen med bollen hos P-Å. Det var 2 trötta och mkt nöjda tervar som luffsade hemåt. De sov ute hela eftermiddagen.
I dag var Vilda också piggelin. Jag upplever inte att hon har så ont som förra veckan. Vi var i skogen ett gäng timmar. Härligt höstväder var det. Vi letade saker och svamp. Vad vi hittade? En massa kuliga saker,kantareller och trattisar(de är tidiga i år). Även idag var tervarna ute hela dagen. Framåt kvällen när vi gick in så konstaterade jag att hela mina ben var söndertuggade av myggen. Fan,vad det kliar!
Några bilder blir det inte idag. Klockan är mkt och vi ska sova nu,så vi är pigga till imorgon. Kl.8 ska Vilda vara hos veterinären. Stackars henne som inte får nån frukost. Hon ska få nåt extra gott nu,som "natta-mat". Vi tackar för alla tummar o klor som hålls för den Vilda imorgon.
I går körde vi höstens första Rapport. Uppvärmning i form av lång promenad och sen uppletande. Att det kan vara så kul att leta saker! Myggen var ruskigt elaka. Vilda var pigg som en mört i skogen,det var skönt väder,inte så varmt. Vi körde lite kortare sträckor eftersom det är ett tag sen sist. Kaos tog i för kung och fosterland,att han håller sig på benen! Han blev snabbt väldigt flåsig och började vissla,han låter som ett ånglok. Han fick pausa tills andningen hade lungnat sig lite. Lilla damen kan inte hålla tyst på stationerna. Hon gallskriker när Kaos får springa. Hon var så pigg o glad och ville sååå gärna springa. Klart hon fick,fast inte lika mkt som Kaos. Hon var som en duracellkanin. Benen gick som trummpinnar. Det såg för kul ut. Hon var lite "smartare" än Kaos. Hon tog en liten omväg in till mig,då slapp hon springa över en massa ris o grenar. P-Å hade lite svårt att få iväg Kaos,näst sista sträckan. Han hade en boll som lockade lite mer än mig. Det ser jag som possitivt. Vi har ju jobbat på att han ska ha mer dragning till P-Å. Vi avslutade sen med bollen hos P-Å. Det var 2 trötta och mkt nöjda tervar som luffsade hemåt. De sov ute hela eftermiddagen.
I dag var Vilda också piggelin. Jag upplever inte att hon har så ont som förra veckan. Vi var i skogen ett gäng timmar. Härligt höstväder var det. Vi letade saker och svamp. Vad vi hittade? En massa kuliga saker,kantareller och trattisar(de är tidiga i år). Även idag var tervarna ute hela dagen. Framåt kvällen när vi gick in så konstaterade jag att hela mina ben var söndertuggade av myggen. Fan,vad det kliar!
Några bilder blir det inte idag. Klockan är mkt och vi ska sova nu,så vi är pigga till imorgon. Kl.8 ska Vilda vara hos veterinären. Stackars henne som inte får nån frukost. Hon ska få nåt extra gott nu,som "natta-mat". Vi tackar för alla tummar o klor som hålls för den Vilda imorgon.
